Aftonbladet – 10 augusti 1861, sida 3

förlora tålamodet. Gå godvilligt er väg, annars skicka vi er till vaktkontoret. i Vid denna hotelse glömmer Paolo att har är ensam emot ett oräkneligt antal; har glömde bäde tid och rum — allt, utom att han kommit dit för att förbanna Lavinit och att han skulle göra det till trots för både menniskor. och djeflar. Han störtar sig ursinnigt emot sina fiender — stackars, vansinniga, unge man, inom en sekund är han öfvermannad och förd inför vakthaft vande officern. Det var en lycka för Paolå att denne var en gråhårsman, som hade va: rit med många. gånger förut, i blott vid fester, utan ock på slagfältet. Lifvets pröfi ningar och strider hade lugnat den garle mannen och mildrat den militäriska, tvära; myndiga tonen. Åsynen af Paolo påminner honom om hans egen tappre son — lika högväxt och stolt som denne — nu långt borta i Algerien.Officern tar Paolo under armen, börjar vänligt språka vid honom; för : honom med sig utför trappan, ned P börggärden, ut på det öppna torget, ber honom att lugnt gå hem och lägga sig och lemnar honom derpå. Paolo lutar sig emot den kring palatset löpande -balustraden och säger till sig sjelf, att det måste finnas flera ingångar. Icke förr har denna tanke runnit honom i sinnet; än han beger sig på efterforskningar, och verkligen äfven lyckas finna en sidouppång. Denna är, liksom hufvudingången, evakad af soldater — hvad gör det. i ed den ihärdighet, som medföljer en fix id, lyckas han att, utan att blifva hindrad; smyga sig in. Med högt klappande hjerta springer han uppför en smal trappa — hans hopp försvinner åter — en skara män äro placerade vid öfrefändan deraf, alldeles som vid stora trappan, och hämma åter allt