Aftonbladet – 10 augusti 1861, sida 3

Den nya folkskoltabellen m. m. (Slut fr. gårdagsbb). Det är i det närmaste 50 år sedan presterskapet hos K. M:t androg, huru dess tid borttages och unpannksamheten vändes ifrån kyrkolärares hufvudsakliga ändamål, själavården, m. m. sarit begärde befrielse åtminstone från adgra till deras egentliga kall icke hörande göromål. Eftergift i dessa göromål kan visserligen, såsom då skedde, lofvas, men näppeligen komma till stånd; utan måste nödvändigt de verldsliga göromålen oupphörligt föröka sig och blifva vidlyftigare med tiden; det säger sig sjelft. Det är ingen annan hjelp, än att presterskapet kommer alldelts ifrån de Dborgerliga embetsbestyren, och blifva ej dessa öfverflyttade på andra tjenstemän, så hafva presterna 50 år härefter dubbelt mindre tid för sitt egentliga kall. Kyrkans tjenare hafva nog. med ett ok; de kunna ä reda sig med tvenne. Väl blefve ej kyrkans förfallna tillstånd få en gång hjelpt genom det främmande okets orttagande; men de onyttiga tjenarne vore då åtminstone utan ursäkt, och med tiden, när ett nytt slägte af prester uppstått, utom inflytelsen af den egyptiska träldomen, skulle den nu antydda befrielsen bära välsignade frukter, om än vi äldre icke kunde göra oss densamma till godo. Men, när skall detta ske? Af riksdagarnes presterskap torde intet vara att vänta; af tidningsartiklar icke heller. Insändaren tilltror sig ej heller kunna uppgifva något medel till vinnande af den önskeliga befrielsen; men han tror dock, att utvägar skulle finnas, om presterna sjelfva mer allmänt behjertade Josefs skada. Han vet visserligen, att det som främst af allt behöfves, är bön till honom, som allena kan hjelpa; tror ock att han genom tillstädjandet af det närvarande förtrycket åsyftat att mana oss till anlitande af hans för oss alltid behöfliga hjelp. ochatt således intet ondt finnes, med hvilket ickt något godt är; men han vet ock, att de bedja illa oci således förgäfves, hvilka icke äfven, efter de förmåga dem gifves, arbeta för ernående af et önskadt lofligt mål. . Han nekar ej, att mången äfven arbetat häruppå; men hvar och en har icke gjort hvad han kunnat: mången t. o. m., sort gällt för en kyrkans pelare, har icke varit me utan mot den goda saken, af fördomar emot allt som vid Hastigt påseende kan hafva sken af ny: het, Det nya vore dock här en återgång till det gamla; ty i apostlarnes tid, dä man väl ock ville vara mensklig ordning så undergifven som nu, hölls det ej ens för tillbörligt att ordets tjenare aktade hvad på bordet komma skulle, än mindre att de befattade sig med tabeller och folkräk ning och mantalsskrifningar och beväringslistor och vaccinationsförteckningar och ändtligen sockenstämmor i alla tänkbara ärenden; hvadan ock Paulus, som dock ville att allt skulle ärliga och skickliga tillgå, i sjelfva pastoralbrefoen uraktlåtit gifva några förbållningsreglor i dylika fall. Det Dit hörande ; exemplet af vår frälsare sjell är ingalunda till. förmån för presternas statsbok