Aftonbladet – 7 augusti 1861, sida 2

säker, men det oaktadt omtyckt och älskad af dem alla, och de voro stolta öfver sin kapten. Han bjöd oss på en frukost i sin kajuta och undfägnade oss med på ett eget sätt tillredda ostron från Sydamerika, torkade frukter och portvin. Plötsligt sprang han dock upp och ropade: Nej! med eder bör man dricka annat slags vin! gick ut och återvände med en butelj. Han betrakjade den leende och fylde våra glas derur. — Hvad allt kunde man icke vänta af en man som kommit öfver oceanen. — Det var dock endast Belette, landtvin från Nizza, Garibaldis hemort, hvilket han hade fört med sig tillbaka från Montevideo. Emellertid kände jag vid vårt enkla samtal på mig, att jag befann mig:i närvaro af en ovanlig och mäktig natur. Utan att använda fraser och triviala talesätt visade han sig dock helt och hållet som den folkförare, hvilken förvånat till och med gamla krigare genom sin tapperhet; och man kunde i denne enkla sjökapten lätt igenkänna det sårade lejonet, som efter Roms fall blott-steg för eteg vek tillbaka och som, när han förlorat sina kamrater, sammankallade soldater, bönder, röfvare samt hvar och en han kunde få tag på i San Martino, i Ravenaa, i Lombardiet och i Tessinotrakten, för att ånyo angripa fienden. Och allt detta skedde vid liket af hans hustru, hvilken dukat under för alla ett sådant fälttågs lidanden och besvärligheter. — Redan år 1854 afveko hans åsigter i väsentlig mån från Mazzinis, ehuru begge stodo i godt förhållande till hvarandra. Han sade en gång i min närvaro åt denne, att det icke vore väl gjordt att reta den piemontesiska regeringen, att hufvudsaken dock vore att befria Italien från det österrikiska oket, och att han myceket betviflade om Italien redan vore så moget för en enhetsrepublik som Mazzini tänkte. Han var afgjordt emot hvarje försök till revolution. Då vi sedan skildes åt, när han seglade bort från London till Newcastle on Tyne, för att der intaga stenkol och återvända fill Medelhafvet, sade jag till honom, att hans sjölif särdeles behagade mig och att han bland alla landsflyktingar hade utvalt den bästa delen. cOch hvem hindrar andra från att göra detsamma, svarade han med värma. Jag har länge haft en älsklingsdröm, ni må nu skratta deråt eller icke, och jag har den fortfarande. Den är den här. Menniskorna i Amerika känna mig, jag kunde der ha tre till fyra fartyg under mitt befäl och deri upptaga en hel emigration. Matroserna, styrmännen, arbetarne, alla skulie vara flyktingar. Jag frågar er, hvad, står nu att göra i Europa? Antingen måste man vara en slaf eller lefva i fred i England, och att slå sig ned i Amerika är nästan ännu värre. Då är det slut med allt, ty det är ett land der man glömmer bortsilt fädernesland: det blir ett nytt hem, det ger en andra in: tressen, allt är der annorlunda. Menniskor, som slå sig ned i Amerika, skilja sig helt och hållet från vårt rike. Hvad kunde vara bätllre än min plan, sade han, och dervid strålade hans ansigte, hela emigrationen församlad i en hop omkring några master, sväfvande omkring på oceanen, härdad genom. ett kraftigt sjömanslif i strid med elementerna och fårorna; — det skulle vara en simmande emigration, otillgänglig och oberoende samt ständigt färdig att landa på hvilken kust som helst. I detta ögonblick syntes han mig som en af de klassiska hjeltarne, som en af JEnfeidens figurer, som om han lefvat i en annan tidsålder, skulle hafva haft silt legend och sin arma virumque canol oo UTRIKES. FINLAND. Från Wiborg berättas den 26 Juli: I dag på förmiddagen begyntes inför kämnersrätten härstädes ransakning i ett från poliskammaren ditförvisadt mål, angående en i Wiborgska förstaden torsdagen den 18 den nes timad högel gen mörk filldragelse. På morgonen nämnde dag befanns nemligen elt medelålders fruntimmer, hustru till en rysk f. d. tjensteman Simin, med afskuren strupe liggande i ett lider, tillhörande den gård i sagde förstad, der den mördade bodde jemte sin 73-årige man. Vid polisundersökningen i förra veckan funnos ännu icke tillräckliga bevis för att tillåta banemannens häktande, ehuru sedan dess omständigheter uppdagats. hvilka motsäga möjligheten af sjelfmord och göra det mer än sannolikt, att den åldrige maken belastat sig med denna ohygglig blodskuld. P. S. Medan tidningen lägges i pressen erhålla vi meddelanden från poliskammaren att Simin bekännt sig hafva 3 begått brottet. eo bamsaen An dant abefvar från SArdavaln