Aftonbladet – 7 augusti 1861, sida 2

ten strömmade utför hans kinder, näsa, öron, haka, händer. Hans vandring tvers igenom rummet lemnäde spår, liksom man hade gått och vattnat med en trädgårdskanna. En liten insjö bildade sig der han slutligen stannade. Han kunde hafva tjenat som modell till en flodgsud. Nåväl ?4 utropade Paolo. Nåväl?! sade Thornton. Salvator hade sprungit så häftigt att han 1 början ej kunde tala. Han pekade på sin tunga, hvilken satt fast vid gommen, och bad genom tecken om något att dricka. Mortimer hemtade vin och skulle just hälla i ett glas, då den lille mannen grep buteljen, satte den till munnen och tömde den till hälften i ett andedrag. Sedan han belåten hemtat andan, sade han halft sjungande, halft talande : Fiasco solenne! Stackars Salvator, säg intet vidare, förrän du har ömsat kläder?, inföll Thornton. Nej, nej; först och främst min berättelse, sade den ifrige dekorationsmålaren; jag skall endast taga af mina stöflor, ifall någon af er kan låna mig ett par toffior — det behöfver inte hindra mig från att tala. Sittande med rygger mot elden och hätltigt strelande för ait få af sig de våta stöflorna, började Salvator: Godt; det har aldrig gifvits en mera lofvande början — Hur förhåller det sig med miss Jones? afbröt honom Paolo. CMiss Jones befinner sig hemma frisk och sund. Men hör nu på, fortfor han, under det han lät Thornton hjelpa sig af med rocken och kasta en reskappa öfver hans axlar. Lät hon någonsin se sig på scenen eller icke? frågade Paolo. Visst visade hon sig, det är naturligt4, sade Salvator. För andra gången skulle den lilla mannen nu börja sin berättelse: Godt, sade han, men hann åter icke länere, innan Paolo afbröthonom genom att helt tvert fråga: Hvad har händt henne?