Aftonbladet – 6 augusti 1861, sida 3

nns tar TT TT SE nn TIUGOFJERDE KAPITLET. Hvad som kan finnas i en pergamentsrulle. Paolo var en dag på väg till miss Lavinia, då han hejdades af Du Genre, som var resklädd och nu kom för att säga honom farväl. Der realistiska fransmannen hade fått kallelse från en gammal i Dauphine bosatt onkel, hvilken läkarne hade förklarat icke ha långt igen, att genast infinna sig hos honom. En önskan, framställd af en ogift farbror med det nätta bihanget af tusen francs för hvarje af årets månader, är alltid helig?, sade den muntra fransmannen, ehuru jag måste erkänna, att det knappt är grannlaga af den gamla, goda herrn att blifva sämre just nu, då karnevalen står för dörren och sålunda beröfva en öm brorson den lilla vederqvickelse han hade väntat sig. Entre la coupe et la levreX, som vi säga i Frankrike. Jag skulle inte ha brytt mig så mycket om det, i fall kallelsen hade kommit fyratioåtta timmar sednare. Men hvem kan hjelpa det? Vid dagningen i morgon måste jag vara i Civita Vecchia, emedan ångbåten gör sig heder af, att inte dröja en enda minut öfver tiden. Vi lefva i en tokrolig verld; ja, vid Jupiter! göra vi så. Vi menniskobarn födas och dö utan ordning och när det så faller sig, men af de inrättningar vi skapat till vårt begagnande, fordra vi att de skola vara mönster af punktlighet.t För fyratioåtta timmars lustbarheter kan du troligen vinna ersättning en annan gång, sade Paolo, för att trösta honom. En högst dålig logik, min kära Telemachus; ingen förlust kan ersättas; blir du utan din middag i dag och äter två i morgon, så har du ju likafullt gjort din förlust för denna dag. Du glömmer att två dagars