Aftonbladet – 5 augusti 1861, sida 2

Patronatsrätien i V. aker och Dalby. Först berättades i flera tidningar att egaren till Hammarskog, hr G. Wahlqvist, kallat komministern Kiellman-Göranson att vara kyrkoherde i V. Åkers och Dalby pastorat; sedan inlopp underrättelse att generalen grefve Essen, såsom egare till Wik, kallat en annan person till kyrkoherde i samma pastorat. Som detta förhållande väckt undran, torde det böra belysas. Hammarskogs säteri, hvarpå egaren bor, ligger uti Dalby socken; denne herre står således i ständig beröring med kyrkoherden i församlingen. Wiks säteri ligger hvarken i Dalby eller Aker, utan i Balingsta; egaren bor icke der, utan vistas der blott om sommaren, samt har ingen annan beröring med kyrkoherden i Åker och Dalby än honom sjelf behagar; för honom är således hkgiltigt, hvilken denne är; dock har han. enligt urminnes häfd och några kungabref rättighet att, vexelvis med egaren al Hammarskog, kalla kyrkoherde i ofvannämnda församling. Som den sist aflidne kyrkoherden derstädes tillsatts efter en Hammarskogs egarcs kallelse, pre enterade generalen grefve Essen, såsom egare af Wik, doktor Fjullstedt, som fick fullmakt den 18 Febr. 1859, predikade flera gånger uti församlingens kyrkor, men afsade sig två år derefter kyrkoherdeembetet innan han tillträdt pastoratet. Församlingens innevånare, de sjelfegande bönderna i Dalby — i Åker finnas blott två sådana, de öfriga äro blott landtboer — hvilka icke förmodade annat än att egaren af Hammarskog nu hade turen att kalla Fjellstedts efterträdare, begärde i en af dem undertecknad skrifvelse, att hr Wahlqvist skulle kalla komminister Kiellman-Göranson, som varit komminister hos dem i fjorton år och derunder vunnit deras förtroende och välvilja. Hr Wahlqvist villfor deras önskan, emedan han ansåg sig genom ett kongl. prejudikat berättigad att denna gång utöfva kallelserätten. Med detta prejudikat förhåller sig sålunda: Efter 1780 kallade Hammarskogs egare, kammarherren Wattrang och major Paykull, till kyrkoherde i ofvannämnda församling herr Cossva, som fick fullmakt, men dog innan han tillträdde; då ville Hammarskogs egare, på grund deraf att Cosswa icke tillädt, åter begagna den alternativa kallelserätten, men Wiks dåvarande egare, friherrinnan Ulrika Liewen, född Ribbing, satte sig deremot; då vågade icke Hammarskogs dåvarande egare begagna sin kallelserätt utan alt först göra ansökan derom hos Kongl. Maj:t. De fingo derpå följande kongl. utslag, gitvet Stockholms slott den 7 Febr. 1783: Konglig Majestät har i nåder låtit si föredraga thenna underdåniga ansökning; och emedan sökanderne genom numera afl. kyrkoherden Cosswas utnämnande redan 1 sin ordning till godo njutit thet egaren till Hammarskogs sätesgård i nåder förundta Jus Patronatus till Akers och Dalbys pastorat; ty pröfvar Kongl. Majestät thet thenna senare, fru Friherrinnan von Liewen, i nuvarande ledighet efter Cosswa, then rättighet tillhörer, att till berörde församlingar kalla präst. Thet vederbörande till underdånig efterrättelse länder. Förhållandet är nu detsamma som då, blott vice versa, ty nu har Wiks egare förlorat sin kallelserätt genom sin skyddlings frivilliga afgång. Oaktadt detta kungliga prejudikat, oaktadt de fleste församlingsboernas uttalade önskan att få till kyrkoherde en person, för hvilken de hysa förtroende, har generalen grefve Essen, utan att först derom göra ansökan hos Konglig Majestät, ingifvit till domkapitlet i Upsala en kallelse på en för församlingen alldeles okänd person.