Aftonbladet – 2 augusti 1861, sida 2

elaktiga i nuvarande förhållanden, som beröra stläkarne, deras ställning och verksamhet. Då innu ej alla de kostnader som egt rum voro ända, emedan räkningar ej voro inkomna, kunde len ej obetydliga kassabehållningen först längre ram med säkerhet bestämmas. Sedan vordföranden sålunda öppnat mötet valdes hrr Adån och Fernström till revisorer af räenskaperna, som sedermera på revisorernas tillstyrkan godkändes af föreningen. Derefter skreds till granskning af förslaget ill stadgar, hvilket med några mindre föränringar bifölls. Diskussionen med anledning af omnämnda skrifvelser erbjöd många intressanta punkter; så förmälde bland annat en närvarande huru han i funnit sig föranlåten att begära sitt afsked från ifregementets dragoner, emedan han blifvit kallad till majorsförhör derföre att han vågat vara af olika tanke med sqvadronschefen vid behandlingen af en sjuk nummerhäst. Mötet ansåg för sin del det lämpligaste vara att de militära veterinärerna skulle gemensamt ingå till regeringen med begäran om beviljandet i af deras högst billiga fordringar. Till plats för nästa möte utsågs Lund och skulle det bero på styrelsen att bestämma tid för sammanträdet. — Styrelsen för året 1862—1863 valdes och utsågs tillordförande prof. Lundberg, suppleant: prof. Kinberg; sekreterare prof. Sjöstedt och hr Klintman B. W. Suppleanter: hr C. R. Olsson i Malmö och hr Ekeberg i Lund. Räkenskapsförare: hr Klingstedt, suppleant: hr Ahlström. Föreningens styrelse utgöres 1861—1862 af ordförande: prof. Kinberg; suppleant: hr Fernström; sekreterare: hr Sjöstedt och hr Klintman B. W.; suppleanter: hrr Hofling och Nordensson; räkenskapsförare: pröf. Lundberg; suppleant: hr Kling: stedt. Till diskussionsämnen vid mötet 1862 bestämdes: Mjeltbrand, stamholländeriernas inflytande på landets boskapsafvel, kreatursafveln i Skåne. Mötet ansåg sig ej böra upptaga flera ämnen på det att så mycket bättre tillfälle skulle finnas för de sammanträdande att afhandla hvad som mest intresserade deltagarne. Mötet afhandlade under det återstående af tiden åtskilliga punkter, som ansågos förtjena uppmärksamhet vid författandet af-en ny och behöflig lag rörande smittosamma sjukdomar, hvar: vid mötets åsigt blef den, att de åtgärder som skulle vidtagas borde vara så litet betungande för djuregarne som förenligt vore med samhällets fördel, och att derföre den ej borde omfatta sjukdomar, hvars smittosamhet var ringa eller hvilka ej voro af svårare beskaffenhet. För att likväl hafva en borgen att nödvändiga åtgärder öfvervakades borde åklagaren erhålla andel i ådömda böter, af hvilka ,—-, borde tillkomma denne. Diskussionen öfvergick derefter. till åtskilliga af medlemmarna föreslagna ämnen — Striktur af mjölkkanalen hos kor. Tagellöshet iman och svans hos hästen. Mugg. 1861 års qvarka. Skabb. 4 En af ledamöterna hade uppkastat frågan: Gifves något medel att förekomma qvacksalveriet? Ett tillräckligt antal skickliga veterinärer. kunna utan tvifvel motverka qvacksalveriet. För öfrigt voro tankarna delade angående medlen för dess hämmande. Skulle smittosamma sjukdomar, som ofta är fallet, och hvarpå flera exempel anfördes, genom qvacksalveribehandling spri-. das, ansåg mötet att de förluster som derigenom. förorsakades skulle ersättas af den djuregare, som, genom anlitande af qvacksalvare, dertill vore förvållande. En stor del af de åtgärder qvackscalvare vidtaga vid behandling af sjuka djur kunde hänföras till djurplågeri och borde som sådant förhindras. Hr Äden omnämnde att en domstol fällt det utslag: då en bonde sökt ersättning för ett af en qvacksalvare förstördt djur: att då egaren haft förtroende för qvacksalvaren finge han äfven bära följderna. Af de 22 närvarande samlades genom frivilliga sammanskott till en blifvande understödskassa för behöfvande veterinärläkare, deras enkor och barn 180 rdr rmt och beslöts att. uppmana alla föreningens medlemmar att insända bidra . Då mötet upplöstes, fanns endast en tanka hos deltagarne om det nyttiga och, gagneliga i sammanträffandet, och man lofvade fvarandra att såvidt förhållandena medgåfvo öfvervara de blifvande mötena. (D. B.) u — Ett möte för öfverläggning om öppnandet af en vigtig kommunikationsled på Dalsland har nyligen hållits i Wenersborg. Derom skrifves i Wenersborgs Tidning den 29 Juli: Det länge kända och erkända behofvet af en kanallinie, som, sammanbindande de flera långsträckta vattendragen på Dalsland, bereder åt dem alla en utfart i Wenern vid Köpmannabro, på samma gång som den öppnar en kommunikationsled med Nordsjön öfver Fredrikshall, och en så välbehöflig länk emellan brödrafolken, synes nu närma sig till fullbordan. Vid tvenne under sistlidne vecka hållna sam manträden med innevånarne af denna provins, nemligen vid Vestra Ed den 23 och vid Billingsfors den 24 Juli, har landshöfdingen grefve Sparre framhållit nödvändigheten af denna kommunikationsled, hvårs behof redan ådagalades deraf, att tvenne särskilda ångbåtar på tvenne af dessa vattendrag: Stora Lee och Peclången, utan sammanbindning sinsemellan, underhålla kommunikationen. Den ofantliga trafik, som öfver . Köpmannabro, denna mötesplats för det södra sädesproducerande Dalsland och de norra skogrika och bruksidkande delarne af detta landskap samt af Wermland, eger rum, hade särdeles detta år visat otillräckligheten af de vanliga kommunikationslederna och den oeftergifliga nödvändigheten att en ny sådan blefve öppnad. Tusendetals tunnor spanmål hade vid hvarje af de å Bäckefors inrättade torgdagar föryttrats icke allenast till de nordligare delärne af Dalsland, utan äfven till det stora Nordmarks härad af Wermland, hvars spanmålsbehof visat sig vara i stigande. Öppnandet af ångbåtskommunikation på Stora Lee, hvilken för kort tid sedan egde rum, hade redan vid denna sjös ändpunkt, Vestra Ed, framkallat ett varubyte och en rörelse, som antydde att äfven der en häåndelsplats komme till stånd. De flera vid dessa vattendrag anlagda jernverk och den nästan outtömliga skogstillgång, som norra Dalsland och Nordmarken erbjuda, kräfde jemväl med tvingande nödvändighet en ny kommunikationsled, såväl för det stora behof af malm, hvilken från Nerike och Wermland, som för den mängd spanANS TR ORDNAT ON NE on ror en nr Innan mötte han mr och mrs Jones, hvilka kommo för att söka sin niece. Mrs Jones stan