Aftonbladet – 1 augusti 1861, sida 3

tillstånd räckte icke länge. Den obehagliga åsynen af fremmande uhiformer, politiska motståndare, politiska väderhanar — mången gårdagens Brutus, denna dag förbytt i krypande hofmän hos kardmaler — alla dessa obehag som ovilkorligt möta våra blickar i ett stort sällskap i Rom — nredstämde och retade honom. Nå, nåt tänkte han för att trösta sig då en upprorisk suck ville undfalla honom, jag är icke här för mitt eget, utan för hennes nöjet; och som han ej hade något bättre att företaga sig, gick han och stälde sig bland en mängd personer som tagit plats i hvad han nu fann var den första stora salen och der bildade två kompakta rader, mellan hvilka alla skulle passera. Den lysande skara, hvari han nu också blandade sig, bestod nästan uteslutande af unga män, de flesta synbarligen utlänningar; tminstone talades cj italienska, utan franska och engelska. Den unge romaren stod undrande hvilken märkvärdig personlighet kunde väcka en så stor uppmärksamhet, då alla samtal upphörde och den allmänna uppmärksamheten syntes-på det högsta spänd. De som voro längst fram gingo ännu ett steg längre; de hvilka stodo bakom, sträckte ig på täspetsarna, och de närsynta — och deras untal var förvånande stort — fattade sina lorgnetter och nu inträdde efter hvarandra, först en ståtlig dam med en vacker, ung flieka vid hvardera sidan; sa en äldre, fet och fyllig fru och ett gammalt magert fruntimmer, åtföljda af ytterligare två intagande thekor; hela tåget slutades med ett par medeläålders damer; och allesammans, bäde de unga, de. medelålders och de gamla -med vida mer blottade behag än som enligt Pao:0s enklabegrepp var öfverensstämmande med god smak. Nu begrep Paolo hvilken attraktionskraft det var som qvarhöll denna