Aftonbladet – 1 augusti 1861, sida 3

MR SV EE OR SURA blifvit med sina röfvareband tillbakaträngd ända till grefskapet Jasper, som stöter intill Cherokees-området, och han huserade med stor grymhet ufi statens sydvestra vinkel Han hade sammankallat legislaturen till Sarcoxie. Uti Arkansas visade man ingen lust att understödja Jackson. Missouris statskonvent skulle den 22 Juli sammanträda uti Jefferson City och man ansåg sannolikt att Jackson skulle genast blifva af detsamma alfsatt. Uti Kentucky hade guvernören Magaffin ej vågat höja upprorsfanan i anseende til! befolkningens ölvervägande unionistiska sinnesstämning. Förbundstrapeneas förut omtalade seger under general MOlelland beskrifves sålunda: Morgonen den 11 Juli uppbröto atdelningar aF tredje, tionde och trettonde Indiana-regementena och nittonde Ohio-re2sementet, anförda af Rosenkranz, från Roaring Run och uppnådde, efter en besvärlig marsch af 7 till 8 mil genom tjocka skogar och bergsklyftor, de vid Rich Mountain förskansade rebellerna, som utgjorde en styrka af 2000 man, kommenderade af Pegram. Dessa angrepo genast unionstrupperna, men efter en het strid, som fortfor 1!, timma. blefvo de slagna på flykten med förlust af 60 döda samt ett stort antal sårade och tilllångatagna. Förbundstrupperna togo i byte fiendens hela artilleri samt en mängd vagnar, vält och Jlägerpersedlar. Unionstruppernas förlust vigjorde 20 döda och 50 sårade. General Macdowall ryckte den 16 Juli med en styrka af omkring 55.000. man från Arlingtons höjder fram mot Fairfax Courthouse. 4 KINA. Nordamerikanarne ha lyckats afsluta enahanda öfverenskommelse som engelsmännen om fri och obehindrad fart på Yangtse-Kiang-floden. Ett sällskap engelsmän, som satt sigi sinnet utt från Hankau färdas till Thibet och Pendschab, har på Yangt-se-Kiang-floden framträngt ända till staden Kwei-Tschang-Fu, om-kring 200 svenska mil ofvantör Shanghai. De skulle derifrån fortsätta resan till lands. En mystisk mordhisioria. För någon tid sedan tilldrog det sig i London, att en herre — det befanns sedermera vara en major Murray — kom utspringande ur ett hus vid Northumberlandgatan och begärde hjelp af em poliskonstapel, emedan han i ett hus, hvilket han utpekade, blifvit försåtligen och mordiskt öfverfallen. Polisen inträngde i huset och fann i ett rum i första våningen, hvilket bar alla spår efter en mördande strid, en dödligt sårad man, som blödde ur många sår. Mannen var en hr Roberts, som bebodde nämnda lägenhet. Han och major Murray, hvilken äfven var lifsfarlligt sårad, fördes till sjukhuset. Murray egde nog styrka att berätta tilldragelsen; till en början ville dock ingen sätta tro till hans uppgifter; vi återkomma längre ned till desamma. Roberts ville deremöt ej närmare redogöra för :örloppet, utan uppgaf blott, att major Murray sårat sig sjelf medelst ett skott, och han dog efter ett par dagar, utan att ha meddelat någon vidare upplysning. Majoren, som äfven sväfvar i lifsfara, försäkrar enständigt, att han aldrig känt eller förut sett denna Roberts, att han ej kunde för sig förklara hans anfall, och grannarne i huset visste också föga mer om honom, än att han under någon tid öfvat sig i skjutning med pistol. Roberts dog, såsom nämndt är, utan att afgifva någon berättelse; major Murray -redogör deremot på följande sätt för sitt ohyggliga ätventyr: Den 12 Juli, då jag gick öfver Hungerford Market, blef jag tilltalad at en person, som frågade mig om jag var major Murray. Då jag bejakade detta, inlät han sig i samtal med mig om ett aktiebolag, af hvars direktion jag är medlem, och bad mig slutligen följa med sig upp på hans kontor vid hörnet af gatan, för att tala om ett lån, som bolaget ämnade upplaga. Som Northumberlandgatan var af mig känd såsom en af de bättre gatorna. följde jag med honom upp på hans kontor. Jag hade aldrig förut varit der. Han bad mig sitta ner och lemnade för ett ögonblick rummet, hvilket var uppfyldt af dammiga pappersluntor, gamla prakttulia möbler och sönderslagna buteljer. Han kom snart tillbaka, och jag frågade honom om hans namn. Han svarade: Jag skall iemna er mitt kort, gick till-ett bord bakom mig, likasom för att taga fram kortet ur bordsiådan och — i samma ögonblick kände jag någonting i nacken, hörde ett skott och sjönk af stolen ned på mattan. Mina lemmar voro förlamade, men jag hade fullt. medvetande. Så låg jag en stund orörlig på goltvet bredvid kaminen. Småningom kände jag dock, att lifvet började återvända i mina lemmar, och jag försökte resa mig upp på högra armbågen, men då steg främlingen fram till mg och afsköt en annan pistol mot min tinning. För andra gången signade jag ned, och nu strömmade blod ymnigt öfver panna och ögon på mig. Han tyckes i detta ögonblick ha lutat sig ned ofver mig, för att se, huruvida jag var död, ty jag kände hans andedrigt på min kind: Annu hade jag fullt medvetande, men jag rörde mig med atsigt icke, utan låtsade vara död. Först när jag hörde att han aflägsnade sig från mig; öppnade jag långsamt ögonen. Bredvid mig såg jag eldtången ligga, jag kände mig stark i mina lemmar, såg att mördaren gått till motsatta ändan af rummet, och besluten tillstrid. fattade jag tången och sprang upp från mattan. Nu stodo vi midt emot hvarandra. Mitt första slag med eldtången träffade ej; med det andra. som jag måttade åt hans ansigte, fällde jag honom till golfvet. Nu stödde jag mitt knä mo: hans hröst och försökte med slag af tången krossa hufvadet på honom. Men tången var för lång. och han lyckades fatta tag i den med båda hän derna. Han var lika stark som jag, så att jag efter en långvarig brottning insåg, att jag ej nde NART TS tillstånd räckte icke länge. Den obehagliga åsynen af fremmande uhiformer, politiska; motståndare, politiska väderhanar — mången gårdagens Brutus, denna dag förbytt i? krypande hofmän .hos kardmaler — alla: dessa obehag som ovilkorligt möta våra blici kar i ett stort sällskap i Rom — nedstämde :