Aftonbladet – 1 augusti 1861, sida 3

icke ens undantaget, använder pressen så mycken möda och omsorg. Den begagnar telegrafen i i : den håller korrespondenter på alla vigtiga punkter, och den har ångfartyg, som ila de europeiska till mötes och föra nyheterna pilsnabbt till bestämmelseorten. De LI utgifterna r betäckas e genom rationen ciler försäljningen, utan genom det andra föremålet. åt hvilket man egnar sin verksamhet: annonserna. Det borde egentligen ha kallats det första; ty om man tar ett amerikanskt blad i handen, skall man finna, att alla I redaktionsartiklar. insända uppsatser m. m. bejfnna sig i en oordning och öre hvari man i blott genom öfning kan leta sig fram, hvaremot l annonserna behandlade systematiskt och göras lätt öfverskådliga trots deras stora antal. Utvägarna att fästa uppmärksamheten ha under konkurrensen. ernått en större grad af utveckling än i något annat land. Jag vill anföra ett karakteristikt exempel. Under sista presidentvalet, då det var af vigt för tidningarna att bli spridda, för att inverka politiskt och begagna ct politiska inflytandet till att få flera annonscr, uttänkte tidningen Det amerikanska baneret, som eges af ett fruntimmer, ett medel, hvilket det kungjorde på följande sätt: SVi ha den fägnaden att meddela våra läsare, att mr John J. Smith, en utmärkt författare och trofast amerikanare, som i fjorton år haft anställning vid den mississippiska pressen, har blifvit engagerad af för att under valagitationerna häfda den poka diskussionen i vårt blad. Ehuru mr Smith är en gentleman med en särdeles höflig och intagande karakter, har han dock redan haft fem dueller och hvarje gång dödat sin man. Till redaktionens tjenst ställer han, utom en mängd politiska bevis och resonnementer, två länga värjor, en bössa och två revolvers, föratt ej tala om en arm och ett par ben af stål. Vi bedja på hans vägnar, att ett vänligt mottagande må skänkas honom inom pressen. NB. Utmaningar mottagas på tidningens byrå från kl. I på morgonen till kl. 3 på eftermiddagen. s evolver, bössa, käpp eller knölpåk spela tyvärr en betydlig roll 1 den amerikanska journalistiken. Förlattarne hålla duellen i stor ära och taga gerna gin tillflykt till densamma; de äro äfven ofta utsaua för att-bli öfverfallna om nätterna samt för hvarjehanda hämdplaner från deras fienders sida — hvilket allt kommer sig deraf, att pressen är så fri samt att under konkurrensen att begagna den så mycken fantasi och excentricitet anlitas. Duellväsendet är isynnerhet i bruk i de södra och vestra staterna, hvartill särskildt kan läggas staden Washingon, isynnerhet under den tid, då kongressen r församlad. Bland de vestra staterna finnes det dock en, som utgör ett bestämdt undantag, i det act duellen knappt är känd der, nemligen Dlinois. Detta kommer sig af en duell, som år 1820 föreföll mellan Alphons Stewart och William Bernett, och hvan den förstnämnde blef dödligt sårad af ett karbinskott. Bernett flydde till Arkansas, men kom efter någon tids förlopp tillbaka, hvarpå han anklagades för mord, fängslades, dömdes att hängas och verkligen blef hängd, oaktadt hans vänners alla bemödanden och förböner. Detta skall ha afskräckt innevånarne i Illinois från att duellera. I de öfriga staterna är lagen lika sträng; men den allmänna meningen förhindrar dess tillämpning eller föranleder, att segraren frikännes, derigenom att striden erhåller en annan benämning. I stället för duell eller mord säger man: rättmätigt sjelfförsvar eller tillåtet nödvärn. Duell och sjelfförsvar eller nödvärn äro visserligen icke alldeles samma saker under olika namn; vid duellen är det en mera bestämd utmaning, meta ordning och trygghet än vid nödvärn; men när det ena slaget strid förbjudes, griper man till det andra, ty alla finna det i sin ordning, att personlig ovilja eller fiendskap skall afgöras med vapen. Härvid måste anmärkas, att dueller aldrig i Amerika äro strider för skens skull; nästan alltid gäller det den ena partens, om ej bådas lif. I motsats till de franska reglorna är det här den utmanade (således förolämparen), som väljer vapen, hvaremot den utmanande bestämmer duellens öfriga vilkor. Detta är ofta på ett obilligt sätt till förnärmarens förmån, ty det är tillika brukligt, att begagna sina egna vapen, med hvilka man förut öfvat sig och är förtrolig. Föröfrigt eger sällan någon duell med skjutvapen rum, utan att det i vilkoren är bestämdt at om striden ej gifver något resultat, den skal fortsättas med blanka vapen, till dess död följer. Den blodiga stränghet, som genomgår duellväsendet, härrör deraf att åskådare få vara närvarande. Det är ej en strid, der två eller yra vittnen och en läkare äro tillstädes; utan änner, slägt och nyfikna få vara närvarande. En duell är således ett tillfälle att offentligen visa. hvilket mod, skicklighet. lugn och moralisk fasthet man har i faran. Det ligger i sakens natur, att en smula skryt lägges till det VISPrang: liga modet och individens egen stridslystnad; man blir hvad öskådarens ögon vänta eller fordra att man skall vara. B. kan icke slåss på mildare vilkor, än ÅA. slogs för kort tid sedan till stor belåtenhet för ögonvittnena, allmänheten. Ett mycket vanligt sätt att duellera är att motståndarne ställas med ryggen mot hvarandra på tjugu stegs afstånd samt på gifvet tecken ända sig om och skjuta. Blir ingendera sårad, förnyas försöket på tolf, på sex steg, till dess död följer. Men det finnes äfven mera excentriska stridssätt, t.. ex. att två motståndare, försedda med bössor, krut och kulor. släppas in i en skog eller park och anställa jagt på hvarandra. För ett folk, som lefver under intrycket afsådana åsigter och tilldragelser, är krig icke nåonting ölfverraskande eller frömmande, utan blott ct upprepande i stor skaia af hvad hvar och en måste vara beredd på i hvardagslifvet. Vi sade, att skildringen företrädesvis passar in på de södra staterna; det var också dessa sta? ter som lemnade unionen en president, Jackson, som var en af sin tids ifrigaste duellanter. Man kan icke ens säga, att han lät det stanna vid dueller. ty han tillät sig äfven saker, som efter våra begrepp måste kallas öfverfallande. Han hade hatt en träta med öfversteBenton, och en duell hade blifvit aftalad; men före duellen bröt sig Jackson jemte två vänner in i det hotell i Nashville. hvarest öfvereten bodde, och anföll honom i hans säng. Benton hade två pistoler liggande d sängen och sköt först, emedan han vid Jacksons äsyn antog, att det gällde hans lif. Jacksom svarade med ett skott, men träffade ej. Ofverstens bror. som var tillstädes, sköt på Jackson och sårade honom i armen. Man vexlade innu flera skott och grep derpå till knifvar. Efer en ijerdedels titomes förlopp låg öfverste Benton död i sin säng och Jackson svårt sårad bredrid honom. Sedermera hade Jackson en duell med Tennessees guvernör Sevier. Mer än 2000 personer hade samlat sig på mötesplatsen, och när de ar ekt stent rinken enten