Aftonbladet – 1 augusti 1861, sida 3

Om tidningspress ooh däveoller i Nordamerika. (Utdrag efter Xavier Eysna.) Den amerikanska pressen är så fri som möjligt. Den åtnjuter ej blott i afseende å lagen en frihet som gränsar till tycellöshet ; utan den är också obesvärad rörande såväl sjelfva allmänheten som alla dem, hvilka falla under dess kontroll. Alla frukta pressen, och likväl är den en nödvändighet för alla. Den är för hvarje familj lika mycket en nödvändighetsartikel, som mattan på goltvet. Utgifningen af tidningar är derföre i För enta staterna en betydande industrigren, och enligt statistika uppgifter utgör tidningarnas antal 2500. Det är naturligtvis stor åtskilnad dem emellan hvad inkomst och industriel betydenhet angår; men jag skäll exempelvis anföra att en tiondedel af eganderätten till NewyorkTribune nyligen såldes för 33,000 dollars. Hela bladets inkomst på de tre sista månaderna före försäljningen uppgick till 56,000 dollars, hvilket berättigar till att antaga en årlig behållning af 224,000 dollars, (omkring 1,000,000 rd). Jag tror icke heller, att det finns många länder, hvarest en tidning kan, såsom Newyork Ledger gjort, erbjuda en författare (mr Edw. Everett) 36.000 rår om året för en artikel i veckan. Men kanske skall man icke heller på många ställen finna en författare sådan som hr Everett, hvilken anslog hela summan till den subskription, som gjordes för att inköpa Mount Vernon (Washingtons hus) till nationalegendom. Men oaktadt dylika fakta utöfvar den amerikanska pressen icke något positivt inflytande på den allmänna meningen, när man tänker på landet i större omfång eller såsom helhet. Det är ytterst sällsynt, att ett blad verkar långt utom den stad, der det utgifves; efter regeln är hvarje tidning, till och med den största, en lokaltidning. Så skulle tidningarna i Newyork förspilla sitt arbete och sitt papper, om de försökte inverka åt. ex. innevånarne i Cincinnati — der de cj ra några läsare. Vid många tillfällen kunna frågor väckas, hvilkaha allmänt intresse; men hvarje blad gör afseende på sin krets, behandlar frågan från sin stads efter sin stats isolerade ståndpunkt och bidrager till följd deraf sällan till klarhet och frågans lösning, utan snara till större ensidighet och lidelser. För atttas skada igen och såsom en nödvändig följd ar denna ställning, kasta tidningarna sig för det mesta öfver personer i stället för idcer. TDessutom finnes det två föremäl som pressen egnar in omsorg och hvarigenom den blir en nödtindighetsartikel. Det ena är meddelandet af nyheter och underrättelser af praktisk nytta. Man måste medgifva, att i intet land, England.