Aftonbladet – 31 juli 1861, sida 3

före som jag hade svårt att slita mig från den ljuft hänförande bilden. Nu tycker jag att det kan vara tid intaga en god middag, efter så mycken själaföda, yttrade göteborgaren. En biffstek och en butelj pale ale skulle smaka förträffligt: Det ör för sterk föda för dem som komma från Karlsbad?, invände jag. — Men en gång är ingen gång, anmärkte Nikodemus. Något bör men väl styrka sig med efter den tröttande promenaden. En del taflor voro visserligen roliga attse, men inte voro de så bra målade som det böhmiska postlinet — nej, visst inte — det var ändå det skönaste jag sett. Som jag icke vågade dricka pale ale, gjorde jag min af att skiljas från de svenska herrarne. Nå, skola vi icke träffas vidare? frågade pastorn. Ci morgon på museum. Vi resa i morgon bittida till Berlin?, svarade göteborgaren. Det förändrar saken. Nå då kunna vi i afton träffas på stora teatern. Man uppför der en ny komisk opera, som jag icke sett. Teatern? upprepade Nikodemus tvekande. Derefter tillade han beslutsamt: ?Nejs på teatern går jag aldrig. Komedianter äro icke mitt folk. Som prest hvargen kan eller bör jag besöka teatern. Minasockenbor skulle finna det högst opassande, i fall de fingo veta att — — men skulle vi inte då hellre kunna besöka Kallenbergs stora menageri, ty ett sådant har jag aldrig sett? Jag beklagar att jag beslutit mig att föra tant Agneta till operan i afton. Mig!? utbrast. Agneta förvånad. Mig till operan! Nej, se det blir då icke af. Du skall följa mig i kyrkan. Mycket gerna om söndag. Sällskapet åtskildes. Jag styrde, tillsammans med tanten, kosan hem till hotellet. Vi spisade der table dhöte, kastade derefter ögonen i dagens tidningar. Tiden gick anska fort till 6 på aftonen. : Nolens voös måste gumman då följa mig till — hofteatern i Dresden.