Aftonbladet – 31 juli 1861, sida 3

ningar, på dörren; men det var ingen orättvisa, ingen girighet som förmådde mig härdill; . det var öfvertygelsen att katolicismen bör förföljas, utrotas, som ledde milt handdlingssätt. Pub! — pustade gubben, i det han torkade svetten af pannan — en sann statskyrkans prest tål inga andra trosbekännare än lutheraner. Men jag hoppas aldrig mer komma till katolska länder och att slippa förargelse. Doktorn lugnade mig med den försäkran, att han hoppades icke mer behöfva se mig i Karlsbad. Han ridde mig äfven att köpa några skålpund ?sprudelsalt? och deraf intaga en dosis om morgnarne för att 1å,njuta helsan fortfarande. Nå, men säg mig — det glömde jag taga reda på — är det någon skilnad mellan sprudelsalt och engelskt salt? Utan tvifvel, svarade göteborgaren, uppenbarar sig skilnaden i verkningarne. Men se så, stig på, goa farbror. Nu äro vii iaflegalleriet. Vore jag en stor konstkännare, begåfvad med förmågan att poetiskt skildra och hänföra, skulle jag söka gifva dig, läsåre, en a uppfattning och en sann skildring af en Rafaäls, en Titians, en Correggios, en Murillos, en Rembrandts, en Holbeins m. fl. stora mästares arbeten, som till die Ge mäldegaierie? i Dresden locka det konstälskande Europa; men nu är jag en helt vanlig turist, som helt ytligt ser mig omkring, liksom folk i allmänhet, då det promenerar genom konstkabinetter och taflegallerier. Mitt sällskap ser sakerna också !rån sin egendomliga synpunkt. I förmodan att det kanske roar dig att läsa huru prosaister hastigt och ytligt uppfatta saker och ting, i. konstväg, ber jag dig följa oss. Om Dresds nergalleriet ha poeter förut skrifvit så mycket grundligt skönt och grannt att, om du vill läsa poetiska målningar, det finnes rik tillgång derpå att tillfredsställa din åtrå. Bland den mängd af madonnor, som finnas i galleriet, häntförde mig mycket Murillos. : Idealisk renhet och ömhet strålade ur hennes ögon. En målare höll just på att köpiera detta konstverk. Jag stod alldeles fördjupad i att betrakta den sköna qvinliga bilden, då pastor Nikodemus stötte mig i sidan, så att jag spratt till och, något förbluffad, frågade honom: CHvad är å färde? Jo seX, yttrade han med låg röst, jag liksom ; skäms att gå här längre och se på nakna menniskor. Mina sockenbor kunde; få nys om att jag gjort det, och det vore skadligt för mitt anseende. Det kan visserligen vara vackert att se taflor, men då böra de icke vara osedliga. v ?Pastorn har fullkomligt rätt?, instämde tant Agneta. Det är syndigt att visa taflor, som icke äro sedliga. Ingenting förundrar mig mera än att fruntimmer kunna sitta och måla af de i mitt tycke allra lättsinnigaste.? Ack, pi skrupelmenniskor?, utbrast jag, som äflas om att se låghet och synd i en koöstnärlig framställning af hvad Gud sjelf icese blygts för att skapa — det skönaste verk: rmenniskan!? Puh, jag är så uttröttad!? pustade pastorn. — Jag orkar minsann icke gå omkring längre. Jag behöfver styrka mig med en: biffstek.? Nå, men gå nu inte, utan att åtminstone ha promenerat genom alla rummen! Det kan ju vara roligt, att när ni kommer hem kunna säga att ni sett taflor t. ex. af den muntra gracens och elegansens mästare?. Correggio eller bröllopet i Cana af Paul Veronese. Som prest har ni tillfälle att se och :beundra utmärkta framställningar ur nya testamentet. Der borta kan ni skåda Guido Renis Ecce Homo. Uppriktigt sagdt intresserar mig måleriet icke. ; Estetiken hör visserligen till Pgraden?, det vet jag; men jag fick admittitur i ämnet utan. att ha läst en enda sida deri.? Nå, men man kan väl tycka om att se mästerligt målade taflor, utan att tagit betyg i graden? invände göteborgaren. Se här ha vi Bacchi triumftågt af Garofalo. Det kanske intresserar farbror. Ja, det roar mig verkligen att se Bacchus på tunnan. Vi vandrade från rum till rum. Italienska, franska, :flamändska skolors mästare egnades en hastig blick. Correggios S:t) Margaretha, Cimas Maria på vägen till templetX, Barbieris tS:t Marcus?, Giorgronest. Jacob och Rachel4, att icke förglömma Cignanis XPotiphar?, fanno nåd inför Agnefas och Nikodemi ögon. Caraccis berömda Kristus-hufvud4, Veroneses Korsfästning1: ansågos af dem visserligen för bra målade; 1 men dock icke bättre än altartaflorna i väraj svenska landskyrkor. Poussin och Claude Lorrain tycktes måla sämre än de artister som rikta konstexpositionerna i Vexiö. Wouverman fick loford derför att han varit så produktiv. I galleriet funnos 62 taflor af Habs hand. Vi passerade genom 12 rum med konstverk af Holländare och nederländare. Krogstycken vunno icke bifall hos tänt Agneta, men ansågos för mycket roliga af Nikodemus och DEN Nikodemus var isynnerhet belåten med BStilleben-stycken. Han nästan förvånades öfver, att man kunde så naturligt Safrita döda tuppar och barar, och han kände — trots förbudet — med handen efter om en vestfalisk skinka verkligen var mälad eller om det var bedrägeri. Rubens Vildsvinsjagtt roade göteborgaren mycket. Han påstod att taflan var lyckad. Han var sjelf jägare, om också icke på vildsvin, så på grälsvin eller gräflingar som han för några år sedan skjutit i Småland, då han var på besök hos vännen Nikodemus. V Vi stego in i det allra heligaste af galleriet, der Rafaels verldsberömda Madonna del Sisto var uppställd och hade många åskådare, hvilka suto tysta och andäktiga som i en kyrka. Rafaels madonna hänfördej mig med sin idealiska värdighet; det var den I