Aftonbladet – 31 juli 1861, sida 3

mus om, att porträtter mäste antingen vara målade eller ock aftagna genom daguerreotyp eller fotografi. Det vore enfaldigt vilja försöka inbilla klokt folk, att man kan sammansätta menniskor af stenbitar, så att de se ut som målade. Framför ett stort skåp laf bernsten stannade sällskapet en lång stund. Das ist theuer! Nicht wahr? frågade juden ciceronen. Ganz gewiss, svarade denne småleende. Nå, men är det verkligen bernIsten! utbrast göteborgaren. Då måste man ha fiskat upp så mycket som finns i hela Östersjön! — Hvad? Fiskar man sån sten Ji Östersjön?4 frågade pastorn naivt. Jo 130, men, inföll patronen, det är ett inbringande fiske; det lönar sig bättre än att sitta hemma i Småland och meta kräftor. Promenaden fortsattes och man förevisade oss praktfat af guld och silfver och andra af ädla metaller i drifvet arbete utförda konststycken, de mest fantasirika af hofju veleraren Dinglinger i Dresden, hvilken lefde omkring år 1720. De stora sköna pokalerna anslogo oss svenskar. SAtt tömma en pokal på en kannas rymd var för furstarne på 1600-talet en lätt sak4, yttrade ciceronen, och då vi återgåfvo i öfversättning för pastorn yttrandet, svarade han helt lugnt och utan att visa tecken till förvåning: Nå ja, alt tömma en kanna vin, det var till och med i Sverge på 1820-taiet en småsak. Den tiden drack väl presten ensam på barnsöl, bröllop och begrafningar ur minst två kan nor, men knäsvag blef han... Nu för tiden: går det inte. an hvarken för furstar eller prester att taga för mycket till bästa... de för: lora då anseendet ... alldeles motsatsen mot i de fordna goda tiderna... det var då en dygd att......... 6 Supa sig pirum?, inföll tant Agneta. cMåtte den goda tiden aldrig återkomma! Nå, se här ha vi ägget! Det märkvärdiga, högst märkvärdiga ägget! utbrast ciceronen i det han förevisade oss ett guldägg. CVisserligen har jag läst i fabler om hönan, som värpte guldäggX, anmärkte pastorn, men aldrig trodde jag att sådana funnos i verkligheten. Nå, huru många karat innehåller det? Fråga Cicero huru många karat? Ciceronen öppnade oförmärkt skalet på ägget. Man såg först gulan — derefter tryckte han på en osynlig fjeder och ur gulan framHö en kyckling. Sedan sällskapet en stund beundrat konstnärns fyndighet, knäppte ledsagaren till kycklingen på näbbet och — hast du mir gesehen — ur densamma framsprang en — kungakrona. Cicero, Cicero, utbrast Nikodemus, öfverraskad och slagen af beundran, begagnar sig icke ens af sådana knalleffekter i sina tal som denne tyske konstmakare påhittat med ägget. En kyckling, som bär en kungakrona! Ha, ha, ha! Jag kan icke annat än skratta. Det der skall jag tala om för mina sockenbor när jag kommer hem. Ja, det är rätt sinnrikt arbetadt, inföllo! göteborgaren och jag i kapp. I detsamma tryckte förevisaren på guldkronan, och ur densamma framkom en dyrbar diamantring. Aggets innehåll var nu uttömdt och vi gingo vidare förbi arbeten af de dyrbaraste mineralier, såsom agat, jaspis, bergkristall m. m. Dryckespokaler af strutsägg och utmärkta träsniderier ådrogo sig allas vår uppmärksamhet. Tant Agneta stod länge, mycket länge och betraktade några ypperliga sniderier, hvilkas ämne var hemtadt ur bibliska historien. och vår godmodiga smålänning kunde knappt taga ögonen från ett konststycke, föreställande erkeengeln Michaels strid med satan?. Förevisaren började bli otålig, såg på klockan och bad oss skynda, emedan andra sällskaper voro i antågande. Damerna beundrade de dyrbaraste toilettspeglar, inlagda med briljanter. Judens ögon tindradej vid åsynen af calcedorer, saphirer, rubiner och diamanter af flera millioners värde. Rikt med ädla stenar smyckade vapen, ordensdekorationer bildade sluttablåen. Den största konstprodukten var Dinglingers största arbete, föreställande Stora Mogul Aurung Zebs tron och hofstat på en stor sillfverplåt. Den praktfullt utsmyckade paviljongen, i hvilken Mogul tronar, är af guld och omgifven af 132, af samma ädla metall arbetade och med emalj utsirade figurer.? Nå, hvad skall denna massa menniskor med fanor i händerna föreställa? Hvem är den der karlen, som sitter der längst bort? frågade Nikodemus. Det är Stora Mogul4, svarade göteboraren. Ser inte farbror det? Nej det gör jag visst inte. Jag kan inte påminna mig att Cicero eller Ovidius omnämner honom. År han en gud? Kanske en modern hednagud? sJag är just icke precist säker, svarade atronen, men en stor man måtte det vara någonstans bort i Asien, der tigrarna och krokodilerna ha sitt tillhåll. Jag vill minnas att Mogul är fet som en smålandsprost. och derföre kallas han stor. Gud förlåte mig, hviskade tant Agneta till mig, Xhvad den prasten är märkvärdigt enfaldig. Latn är förmodligen allt hvad han kan. Han har studerat klassikerna så, att — Så, att han sjelf blifvit klassisk, kära tant, hviskade jag tillbaka. Förevisningen at grine Gewölbe? var slutad. Klockan slog tio och vi begåfvo oss åstad att bese tafvelgalleriet, dit tillträdet är fritt. Jag brann af otålighet att få se detta berömda galleri, innehållande öfver 1500 taflor af verldens största mästare, Under vägen dit frågade jag tant Agneta, om hon var nöjd med sitt besök i ?griine Gewölbe?. Ja, det är jag viest?, svaradej gumman, jag tackar dig, derföre att du öfvertalade mig att följa dig dit. Nåd, hvad tyckte farbror då om konstarbetena der? afbröt göteborgaren. Jag fann dem förträffliga, svarade Nicodemus, men se, icke kunna de jemföras RA hö nmmIala nActlinet! Tot var oaltönt.