Aftonbladet – 31 juli 1861, sida 2

Den litterära ultramontanismen. Grefve Montalembert och klosterlifvet. (Slut fr. n:o 172). Enligt Montalembert är klosterlifvet det kristliga lifvets blomma, äro klosterbröderna i allmänhet de ädlaste menniskor och stör. sta kristna... Han åberopar sig på historien; nåväl! Låtom oss fråga historien! Hvad klostren i föregående århundraden hafva gjort, har af protestantiska skriftställare gerna och i fullt mått blifvit erkändt. Vi vilja till och med, med vissa inskränkningar, låta det gälla om alla länder, hvad Möhler säger om vårt fädernesland: I Tyskland hafva de af oförståndet högmodigt föraktade Benedictinerna nästan ensamma uppbrukat risskogarna, och på många orter, der nu reformationen i kyrkan och skolan icke försmår att njuta af de katolska kyrkogodsen, hafva ödmjuka munkars flit och Bushållsaktighet förskaffat medlen för kyrkornas välstånd och familjernas lycka. Annorstädes der de gamla ordensbrödernas idoga hand planterat den första vinrankan på bergssluttningen, dragit det första körsbärsträdet i spalier, regera hertigar och konungar i prydliga städer med en glad befolkning, som tömmer sitt krus af kornsaft utan att tänka på detkorn. som för århundraden tillbaka af munkarnas händer blef sådt uti fåran och gjordt fruktbart genom deras svett. Våra biblioteker skulle vi kunna förvandla till fabriker och kaserner, om icke flitiga munkar lemnat det omätliga materialet för att till den menskliga bildningens och sedlighetens fromma fylla dem med verk af alla 8 ARN S BN N NNINRRETR TRARE 00 Bo ARA TLS