Aftonbladet – 31 juli 1861, sida 2

behof och deltagit i de offer, söm de olika folken under monarkien för krigets fordringar åtagi sig. Genom gemensamma öden under tre rhundraden under en gemensam regering har Ungern trädt uti en vida närmare förbindelse med rikets öfriga länder, än att man skulle kunna kalla denna förbindelse en blott personalunion. (Här följa historiska och juridiska bevis för tillvaron af en verklig realunion.) Genom 1848 års lag ville man visserligen göra Sr BIG gällande, i strid mot den i inedningen till samma lag inryckta förklaring, att kronans enhet och förbindelserna i förhållande till monarkien skulle oförkränkta upprätthållas; men vid lagens tillämpning upptäcktes redan under första halfåret de faror, som hotade Ungern såväl som hela riket derigenom att man med åsidosättande af offentlig rätt och Ungerns historiska ställning ville inskränka upprätthållandet af de gemensamma statsrättsliga intressena till. personalunionens trånga verkningskrets. Denna afsöndring alstrade farliga skakningar, hvilka nödvändiggjorde användandet af ett annat förvaltningssystem och upphäfvandet af Ungerns konstitutionella inrättningar. Nu har kejsaren genom diplomet af den 20 Oktober 1860 af kunglig .maktfullkomlighet återrd den ungerska konstitutionen, med de vilkor och inskränkningar, som tronens och rikets intressen kräfde, återupplifvat den gamla komitatsförfattningen och åter insatt de ungerska regeringsmyndigheterna samt slutligen inkallat landtdagen för att tillfredsställa Ungerns forRA och ordna dess statsrättsliga ställning i förhållande till rikets öfriga länder. Då emellertid magnaterna och de deputerade genmgst fordrade återställandet af 41848 års lagar såsom grundval för landets konstitutionella rättstillstånd, söka de lösningen af sin uppgift på ett område å hvilket de oundvikligen komma i strid me Kejsardömets väsendtligaste intressen och en den allmänna välfärdens rättvisa fordringar mötsvarande öfverenskommelse omöjligen kan uppnås. Kejsaren har redan i sitt diplom af den 20 Oktober bekräftat de i 1848 års lag framställda grundsatser, hvilka gå ut på upphäfvande af adelns privilegierade ställning, införande af tillträdesrätt till embeten och jordegendom för alla klasser utan afseende på börd, upphäfvande af bondens hofveritjenst, liksom införande af allmän värneoch skattepligt ock hittills utestängda klassers rättighet att deltaga i landtdagsval. Hvad åter andra delar af 1848 års lagar beträffar; så stå de i strid med den pragmatiska sanktionen, äro oförenliga med de öfriga ländernas och kejsardömets rättigheter och kränka en stor del af den ungerska befolkningens intressen. Under tidernas lopp har äfven nationalelementernas förändrade ställning i Ungern medfört nödvändigheten af en annan grundval för ordnandet af deras inbördes förhållanden. f : Då för öfrigt initiativen till nödiga förslag och förändringar icke endast tillkomma kejsaren på proposionsäe, utan äfven representationen, hvars pligt det är, att söka den basis, på hvilken landet kan lugnas för sin författning och sina intressen och den historiska rätten göras gällande, så fordrar kejsaren att en revision i CR ee sanktionens anda af 1848 års lagar skall förrättas innan landtdagen får till behandling upptaga det kröningsdiplom, som kejsaren skall utfärda. Uti Oktoberdiplomet och grundlagen af den 26 Februari 1861 finnes stadgadt huru Ungern har att utse representanter inom riksrådet för att behandla vissa monarkiens gemensamma anelägenheter. Nu uppmanas magnaterna och de deputerade, ehuru de redan i sin adress formligen vägrat att deltaga i riksrådet, ånyo och på det allvarsammaste att sända representanter fill det nu församlade riksrådet för att göra Ungerns inflytande vederbörligen gällande i dessa gemensåmma angelägenheter, samt att skyndsamt efterkomma denna uppmaning, emedan dessa ärenden redan under Augusti månad måste företagas till behandling: Af det ofvan anförda följer utan svårighet lösningen af frågan beträffande det påyrkade fullständigandet af den ungerska landtdagen. Hvad först beträffar den utan romanernes och sachsarnes fria bifall beslutade unionen af storfurstendömet Siebenbirgen och Ungern, så måste framför allt anmärkas, att denna union aldrig kommit till stånd med full laga kraft och faktiskt förföll genast efter förkunnandet af det ensidiga beslutet samt måste betraktas såsom Outförbar, så länge de siebenbirgska inbyggare, hvilka icke tala ungerska språket, se sina nationalintressen Hotade genom en sådan förening och så länge icke nödig säkerhet ställes för hela rikets intressen och fordringar. På denna grund har kejsaren i Oktoberdiplomet lemnat Siebenbärgens union med Ungern oberörd och blott anbefallt att förbereda den siebenbörgska landsrepresentationens återuppträdande.