Aftonbladet – 31 juli 1861, sida 2

och uppmärksamt, tog dem med sig till fönstret, letade noga efter namn och initialer, såg granskande på deras baksida, fuktade ett hörn af sin näsduk och gned några punkter som sågo misstänkta ut, satte dem derpå åter tillbaka på deras förra platser och tog derefter sjelf plats framför dem med en lika tröstlös min, som då vi första gången sågo honom sittande framför sin egen Brennus. Miss Lavinia öfverraskade honom under dessa melankoliska betraktelser. Hennes ansigte hade också fått ett annat uttryck, under den stund som hon varit borta; ett moln låg på hennes panna, som åsynen af den unga målarens nedslagna utseende var föga -egnadt att skingra, och rösten hade: förlorat mycket af den glada klang, som för en fjerdedels timme sedan hade funnits i den. Ni synes ej finna mycket nöje i mina gunstlingars sällskap?4 sade. hon; ej utan ett visst missnöje. Jag är ledsen, verkligt ledsen att icke. mera varmt kunna sympatisera med ert, sade Paolo och försökte att tala gladt och vänligt. Kanske, svarade den unga damen — och hennes röst hade fått ett starkare uttryck af bitterhet — kanske anser ni sådana :mästare som Del Credi och Spada icke värdiga er beundran? (Förts:)