Aftonbladet – 31 juli 1861, sida 2

vändigheten att skänka bönderna frihet medgafs, om ej af större delen af godsegarne, så åtminstone af ett stort antal.? För ytterligare beskyllningari detta hänseende befriades han föröfrigt kort derefter, när österrikiska regeringen år 1846 tog upproret i Galizien till förevändning att konfiskera furstens gods, likasom ryska regeringen år 1831 gjort med hans polska. När revolutionen år 1848 skakade Europa, utfärdade Czartoryiski ett manifest, hvari han: uppmanade Tyskland att förena sig med Frankrike om att återupprätta Polen. Händelserna motsvarade emellertid icke hans förhoppningar, och den 78årige mannen var nu för gammal att sjelf gripa verksamt in i deras gång. Han inskränkte sig från den tiden till att bistå sina bröder i olyckan med råd och penningeunderstöd. Furst Czartoryiski prisas allmänt för det han till 1820 använde sitt inflytande på Alexander till fromma för sitt fädernesland och i synnerhet för dettas andliga och moraliska utveckling. Men då han i en redan framskriden ålder måste utvandra, saknade han erforderlig kraft att göra sig tillen föreningslänk mellan partierna och leda dem mot ett bestämdt mål. Hans anhängare gjorde sig i hans namn skyldiga till många missgrepp, och oaktadt tilliten till lians personliga rättskaffenhet icke rubbades hos hans landsmän, voro dock icke många böjda för att i ett afgörande ögonblick betrakta honom såsom ledare. Czartoryiski bibehöll, trots den: höga åldern af 91 år, ända till slutet sin själsliflighet och sina sympatier. Händelserna i Warsehau sistlidne vår gjorde ett lifvande intryck på honom, och likasom många af sina landsmän trodde han, att Ryssland skulle ställa i i spetsen för en stor. nationel rörelse i Polen. Afven denna svikna förhoppning måste han således upplefva, likasom sednaste hälften af bans lif blott beredt honom svikna förhoppningar. — Hans död så kort efter gretve Cavours ger ovilkorlig anledning till att uppdraga några paralleler mellan dessa båda statsmän och deras fädernesland. Likasom Polen under lång tid söndradt och oenigt, har Italien nu konsoliderat sig till en enda stat, .men den, som haft en så väsendtlig andel i detta betydelsefulla verk; bortrycktes midt:i sin kraftiga mannaålder och midt ibland ljusa förhoppningar. Icke så den polska frihetsveteranen. Såsom den italienska statsmannens hade äfven hans lif varit helgadt åtstriden för frihet och nationalitet, men. honom förföljde olyckan ända till slutet, och när man beklagar en mans bortgång, hvilken, såsom Cavour, var Italiens ledstjerna, så är det ej utan en känsla af vemod man ser förhoppningar, hvilka gifvit en nära hundraårig lefnad dess glans, sjunka ouppfyllda i gralven — en sinnebild af det MÖrka öde, som i lika lång tid hvilat öfver hans fädernesland.