Aftonbladet – 31 juli 1861, sida 2

de dolda skatterna. Hertigen af — — hade uppköpare utsända öch eneller annan kardinal. hade erhållit carte blanche af Hans helighet, för att åt galleriet i Vatikanen vinna dessa skatter. För att i få ord berätta sekens förlopp : vilja vi blott tillägga, att sedan mr Jones och miss Lavinia länge blifvit eggade och deras längtan uppdritven till det yttersta, kände de sig likt segrare berusade af sin triumf, då sent en afton och under grefvens personliga tillsyn dessa lysande qvarletvor af ett fordom furstligt taf velgalleri4 blefvo uppburna i Palazzo Morlacehi och införda i miss Lavinias atelier. Hela saken bedrefs så hemlighetsfullt och med så många varningar om försigtighet, som om, i stället för sex små taflor, sex krutfjerdingar hade blifvit ditförda, för att å morgonen spränga S:t Angelo-festet i uften. Den närmaste följden af den vigtiga händelsen vär att Paolo följande morgon, knappt en timme efter sitt samtal med Mortimer, fick en utomordentlig kallelse attinfinna sig hos sin engelska gudinna. Det Tabao, som beskyddade de sex mästerstyckena för alla profana blickar, var, såsom läsaren torde erinra sig, icke utsträckt till Paolo. Ettundantag till förmån för honom hade blifvit begärdt af miss Jones och villigt beviljadt af grefven. Befallningen var innefattad i ett bref från den unge romarens diva, bestående af en ochfeqa half råd, outsägligt dyrbara vid hvilket tillfälle som helst och nu dubbelt dyrbara. De prydliga, små biljetterna, hvarpå hon hade varit så frikostig allt intill den dag då Paolo asserade Rubicon, hade sedan alldeles app: ört och den unga konstnären törstade verkligen efter den jemna, prydliga handstilen, hvars yttre fullkomligheter i hans ögon blott vcro en bild — så beskaffade äro älskande! — :