Aftonbladet – 31 juli 1861, sida 2

folken för ett kraftigt understöd genom gyllene löften om liberala författningar, och icke: gälde Ryssland, utan endast Alexanders; person. När kriget mellan Frankrike och Ryssland åter utbröt 1812, var han beständigt i Alexanders omgifning och följde honom till Paris 1814... Det oaktadt såg han sig dock sviken i sitt hopp att bli utnämnd till ståthållare i Polen: Zajonezek blef honom föredragen, men såsom ett slags ersättning bekläddes Czartoryiski med värdigheten af senator palatin at konungariket Polen. I denna GEN deitog han iriksdagens förhandlingar och yrkade med stör bestämdhet på en konstitution. Såsom bekant är, hade: Alexander likasom de andra furstarne under sista kriget mot Napoleon sökt vinna KK TD NAR sh likasom sina grannar ryggade han, när det kom till stycket, tillbaka för skräckbilden af en laglös anarki, hvilken af reaktionens anhängare förutspåddes såsom en nödvändig följd af en konstitutionel regeringsform. Under sådana förhållanden måste den personliga vänskapen mellan kejsaren och den polska patrioten småningom aftaga, och när ryska regeringen år 1821 deporterade en mängd studenter från universitetet i Vilna på grund af en beskyllning för :demagogische Umtriebet, protesterade Czartoryiski såsom universitetets kurator med:stor kraft mot detta godtycke; då protesten ej hjelpte, tog han afsked ur statens tjenst och lefde nu såsombrivatman på sina gods ända till revolutionen år 1830. Först sedan de ryska tru perna lemnat Warschau, slöt OCruttöryiski sig till revolutionen och öfvertog ledningen af den provisoriska regeringen, men redan vid detta stadium i händelserna framträdde den från alla polska revolutioner oskiljaktiga söndringen mellan demokraterna och: aristokraterna. De sistnämnda, till hvilka l Czartoryiski hörde, ville ogerna uppgifva allt I. hopp om en fredlig uppgörelse med Ryssland; de vägrade derföre att tillgripa ytterligare revolutionära medel för att sätta landets försvarskraft i rörelse och aktade sig isynnerhet för att nämna ordet bondeemancipation, hvilket hade varit säkraste medlet att göra landtbefolkningen intresse rad af krigets utgång. Sålunda vacklande mellan hoppet om eftergifvenhet från kejsa rens sida och fruktan att, om man ingenting I företog sig, upphetsa demokraterna och ut: sätta sig för ett pöbelregemente, måste den polska revolutionen gå sin undergång till mötes mot Rysslands ofantliga materiella öfvervigt. Efter blodiga slag blef frihetsarmen trängd tillbaka till Warschau, och desse motgångar gåfvo upphof åt de fasansfulla scenerna natten emellan den 15 och 16 Aug.. då pöbeln under rop på förräderi släpade några arresterade generaler ut ur fängelserna och mördade dem tillika med en mängd personer, som man misstänkte att i hemlighet spela under täcke med ryssarna. Regeringen var maktlös vid dessa uppträden, och känslan deraf förmådde Czartoryiski att nedlägga sin värdighet såsom president för den provisoriska regeringen; men han inträdde omedelbart derefter såsom simpel soldat i general Romarinos kår, för att i handling visa, att intet offer för fäderneslandet var honom för stort. När Rofnarinos arme i September 1831 måste fly öfver på österrikiskt område, lemnade också Czartoryiski Polen och begaf sig till Paris. Härifrån sökte han bringanågon reda i sin förmögenhet, af hvilken han förödt en betydlig del i fäderneslandets intresse, och att organisera den massa af flyktingar, hvilka likasom han föredrogo landsflykten framför träldomen. I. denna riktning har det under hans medverkan år 1832 stiftade polska litterära sällskapett haft stora förtjenster. Sällskapet hade gjort till sim uppgift att genom pressen verka till förmån för det olyckliga fäderneslandet, isynnerhet genom att i Frankrike och England sprida riktiga föreställningar om de polska förhållandena, genom att understödja dem, som egnade sig åt studiet af Polens historia, samt genom att utsätta prisbelöningar för vetenskapliga afhandlingar. Samtidigt bemödade sig föreningen om att, genom årliga fester på betydelsefulla dagar, i Polens historia bibehålla och elda fosterlandskärleken, och der. sammanskötos icke ringa summor till understöd för fattiga emigranter. Enligt sällskapets lagar skulle egentligen dess embetsmän omväljas hvarje år, men det betr .ktades såsom en tyst förutsättning, att fursten beklädde ordförandeplatsen. För öfrigt betraktades ej Czartoryiski med lika blida ögon af alla polska emigranter. Samma oenighet, som förderfvat sakerna i Polen, följde de landsflyktiga i förvisningen, och striden mellan demokraterna under Lelevels ledning och aristokraterna under Czartoryiski fördes med samma förbittring 1 Paris som i Warschau. Demokraterna ville ha ett stort, helt och fritt Polen med Polens och Galiziens lösryckande från Preussen och Österrike, hvaremot aristokraterna blott önskade återupprättandet af 1815 års författning och — såsom motståndarne sade — Czartoryiskis utnämning till konung. Dennes härstamning från den gamla jagelloniska konungaätten utsatte honom ständigt för misstanken att umgås med planen att genom en revolution eller med utlandets Hjelp bli konung, och man fruktade i sådant fall, att den stora sociala frågan, bondeemancipationen, icke skulle bli löst. Czartoryiski hade icke frigifvit bönderna på sina SR gods, oaktadt han i ett manifest till polackarne yttrat: attnöden AN ft bn Ft AA RR I RR PST EPT FR ft ft -— Jr I rr