Aftonbladet – 29 juli 1861, sida 3

(souvenirer! lemnat sina kryckor. Herrenhaus har icke för just så länge sedan fått glädjen att i korriddren upphänga en dylik trofg, eröfrad från den bekante fältmarskalken general Läders.4 Tåget ilade raskt framåt mot Aussig. I Tant Agneta satt fördjupad i läsning af DresI dener Änzeiger med samma allvar som om hon läst i en bönbok. : Hvad är ni för landsman? frågade mig frankfurtaren, i det han kastade forskande blickar på mig. : ! Jag är svensk, svarade jag. : 4Svensk?4 repeterade han med betoning. Jag tyckte förr mycket om Sverget, fortsatte han, det är ett iland med historia — men då jag läste Teodor Muägges skildring af svenskarne, förargades jag på dem. Huru kan ett så förståndigt tolk som svenskarne taga Danmarks parti? Ni syftar förmodligen på frågan om Schleswig-Holstein meerumschlungen? Ja, det är en lifsfråga för Tyskland; en fråga, som intresserar, som aldrig kan falla. fast den svenska pressen söker förlöjliga både våra sträfvanden till enighet och att skaffa oss en flotta vid Östersjön. Jag kan icke lida denna press; den hånar jemt den tyska nationen, talar om den tyska svulsten. Ah, i min herre4, fortfor han, i det hon krampaktigt knöt handen, den tyska nationen är en stor nation, ett folk, som icke låter håna sig, som skall snart, midt för Sverges näsa, bygga en flotta. Det går just nu ut ett upprop till Tyskland att nla penningar för att bygga en kanonbåt i Sachsen. En provisorisk komit i Dresden uppmanar härtill — så står det att läsa i dagens nummer af Dresdener Jourval — uppmanar härtill på ett glödande hjeltemodigt språk i en utfärdad proklamation till folket. Ja, vi tyskar måste snart hafva en flotta för att skydda våra kuster, vår handel. Nu förmå vi visst icke mycket mot sjömakterna, men dock — så heter det i proklamationen — träffade en David jättens hufvud. En glödande kula, kastad från stranden af Eckernförde, sprängde i luften en Leviathan af danska flottan, Kristian VIII Strandbatterier, kustoch kanonbåtar, de sednare byggda efter nyaste konstruktioner, förda med djerft och växande mod, skola hålla utlänningarnes stolta seglare i schack ! Min herre är troligen medlem i förbundsrådet? inföll tant Agneta, som tittade upp: och såg med förvåning på den inspirerade fronkfurtaren. s Nej, jag reser vanligen i Geschäfte, svarade han så der en passant och fortsatte sedan att patetiskt citera Dresdener Journal: Ett rop på kanonbåtar går i detta ögonblick genom alla begeistrade tyskars leder! Mycket riktigt, sade tant Agneta leende, i det hon tittade i Dresdener Anzeiger. SHär står verkligen följande vackra uppmaning: XMedborgare! Låtom oss från stränderna af den sachsiska Ebben tillföra vår blifvande tyska flotta en kanonbåt, timrad af stammarne i våra herrliga ekoch furuskogar, låtom oss egna en gåfva afförtroende åt den naturlige väktaren vid våra nordkuster, åt preussiska konungakronan; gören det, och denta kanonbåt skall ickel ruttna i stillastående vatten eller kunna slås bort under klubban till den mestbjudande. Nå står der ännu mera grannt? frågade jag. Låt mig se tidningen! — Jo verkligen, i slutet af Suppropet kommer det allra vackraste. Medborgare! fruar! jungfrur! Undandrage sig ingen af er att efter råd och lägenhet offra en gåfva, svarande mot farans allvar.4 — Uppmaningen. är så undertecknad af två advokater, en grefve, en n.edicine-doktor och en köpman. Ja, ja, afbröt Alexander von Humboldts följeslagare, i det han skakade på hufvudet. Vår dföm om en flotta är vacker; men — — Dertill fordras mycken -:enighet, vill ni säga? inföll jag. Ned svulstiga ord kommer man icke längt. Enighet? Svulstiga ord?4 afbröt frankfartaren förtörnad. Det är ett mindre passande uttryck, min herre. Ni har af er press lärt er sättet att håna 0oss?? Ni är orättvis mot svenska pressenX, invände jag. Den talar med aktning om Tysklands förtjenster, på samma gång den icke skonar dess fel. Hvarföre, min bästa herre, är ni så bitter mot svenska pressen? Det finns ju tyska tidningar, de mest lästa inom Tyskland, som äro mycket skarpare än våra svenska. Nej, nej! det är inte sannt! Är det inte sannt? Jo, min herre. Jag köpte i går ett nummer af ?Kladderadatsch, deri jag läste ?några politiska kupletter — som ni vet har den politiska kuplettenkommit mycket på modet, isynnerhet i Berlin. efter år 1848. Dessa kupletter handla omb die grosse deutsche Misere. Villnijag skall läsa upp dem för er?? Onödigt, min herre. Jag känner alltför väl till — Ja man kennt und singt sie tiberall, Die grosse Deutsche Misere?, heter det i Kladderadatsch. tKladderadatsch är en mindre god tidning, fortfor fravkfurtaren, men med nå2on förlägenhet. Han tog upp näsduken, torkade sig om pannan, harklade och putsade näsan. : CAck, min herre, yttrade den bleke mannen. Både Kladderadatsch och den svenska pressen ha rätt i mycket, beklagiigtvis. Vill ni göra mig det nöjet attuppläsa några kupletter. Kladderadatsch brukar träffa hufvut på spiken. SMed mycket nöje. Så här lyder en: AL rr Tas. UWac sind wir nutz så å sm