Aftonbladet – 29 juli 1861, sida 3

Und was die Zeit auch lehren mag, Man achtet nicht die Lehre — O Wirzburg, Beust und Bundestag! O grosse deutsche Misere! Lokomotivet -hvisslade skarpt. Tåget började sakta farten. Inom en minut voro vi framme i Aussig, hvarifrån man kan, om man så önskar, med ångbåt göra turen på Elben fram till Dresden. Som vädret var regnigt, beslöto tant Agneta och jag att fortsätta resan med bantåget. Frankfurtaren deremot skyndade ifrigt ur kupån. Han gaf oss en temligen kort afskedsnick och försvann sedan bland folkmassan, som böjjade ner till stranden, der ångbåten väntade. Tre -qvart måste vi invänta Pragertåget. Derefter bar det af till Bodenbach, en gränsstation, der kappsäckar visiteras och pass viseras. Sachsiska tulltjenstemännen voro mycket artiga. Ingen småaktighet förmärktes; de jorde sin pligt, men på ett så behagligt och förekommande sätt som möjligt. Se tanten och jag i restaurationen förtärt ex gebackenes Huhn mit ErbsenX, skyndade vitill passbyrån, för att återfå vära pass, hvarefter vi satte oss i en kupe. I densamma fanns blott en resande till, som med ifver läste ett extrablad, innehållande telegrammer från Baden-Baden om Becker och konungen af Preussen. Förlåt min herre4, yttrade jag, jag ser ni läser nyheter från Baden-Baden. Huru bedömer man i Tyskland mordförsöket? tOmdömena äro olika, men deri är man enig, att, man -anser Beckers handling för en dumhet, en dårskap. Reaktionen begagnar nu tillfället att fara ut mot omstörtningspartiet, att söka göra det -moraliskt skyldigt till attentatet. Becker, skriker feodalpartiet. har monpit ett politiskt gift genom att studera de liberala tidningarne. Den politiska pieteten, tron på furstendömet af guds nåd deremot har aldrig frambragt någon kung mördare, försäkrar Neue Preussiche Zeitung, en mycket underdånig organ, då men deremot genom att försänka sig i läsning af vissa tidningsorganer kan hinna ända derhän i vanvett, att man kallblodigt affyrar terzeroler på Herrans smorda och sedan i fängelset helt lugn äter biffstek och potatis med god aptit. De liberala tidningarne kallas för skrymtare, sjelfva den ministeriella badiska tidningen i Karlsruhe får uppbära snubbor derföre att acn förmodar ait, om också Beckers handling står enstaka, om han icke har några medbrottsliga, visar den att något måste göras. Attentatet har i så fall. betydelse, menar tidningen. Folkets stämning i Tyskland är sådan att, trots reaktionens jubel, den kan växa ända till ett jäsande gift. Men mord är mord, inföll tant Agneta, det må begås af despoten som låter nedskjuta massor eller af bofven som mördar af hämd eller annan orsak.? Ni har rättt, gnädige Frau, svarade ty sken. . Ingen förståndig rättänkande menniska gillar heller Beckers attentat. Nationalzeitung innehåller en väl skrifven artikel om politiska attentater, deri den wviar att Beckers mordförsök hör till dem, om icke ha några följder för statslifvet. Man har: visserligen sammanställt denna ynglings narraktiga beteende med studenten Sands mord på Kotzebue i Mars 1819; men skillnaden är stor; man nämner ännu i dag ieke Sands namn utan ett visst deltagande. och icke utan att anse honom sorå ett in tyg på Tysklands förnedring. Men Becker deremot — man tackar gud, att han icke är tysk. Utom feodalpartiet, vill ingen en gång erkänna honom för ett energiskt hufvud. Det är farliga tider vi lefva iX, yttrade tant Agneta, i det hon skakade på hufvudet. Jag läste för en timma sen en så vecker bön i:CDresdener Anzeiger, deri man ber till Gud att han måtte utrota alla — gUtom junkrar och prelater?? afbröt tysken. Ja, ja, det är en kristlig, en from och skön önskan. CAnser ni tidningen ha rätt deri?4 CAck, den villsså väl, den talar så rörande, så gudfruktigt! Den uppmanar alla oyala och kristligt sinnade statsborgare ait understödja furstarne och regeringarne i att med ord och skrift, ja handling, bekämpa de liberala omstörtningsmakarne. Det är ;u så vackert! Jag nästan gret af rörelse: :y hela artikeln är en predikan från börj tll. slut.t N Utan tvifvelX, instämde tysken, i dett betraktade tt vackert bergparti. Nå, hvad tycker ni om sachsiska Schweitz? Ett herrligt landskap,, svarade jag. Jernbanan löper på en hög terrass lånes ena Elbstranden. Under det man ser flo den ligga djupt nedom en, skådar man ät klippväggar af den vackraste sandstensformation, som hota att störta ned öfver cn: hufvud, än leende dalar med böljande skör dar, som tjusa sinnet. Den rika vegetationen, städer, byar, konstgjorda ruiner, berg, Elben, der långa flodbåtar gungå med sväll då segel, ger den resande mycket att se på, mycket att beundra. nemot Dresden upphör landet att vara romantiskt och närmar sig slättland. Klockan 2 stannar tåget i Sachsens hufvudstad och vi åka till Hötel Russie, ehuru vi äro goda skandinaver. Dresden — der är myceket att se, mycket att skritva om. Jag öl vertalade derföre tant Agneta att der stanna. några dagar. Gumman gick in derpå ehuru hon, liksom mången annan, hvilken ofta springer på konventiklar, icke egde sinne för den sköna konsten. Men ,som sa åt är, jag öfvertalade henne till att begå cn Ssynden? att se sig om i konstens tempel. Läsare! var nu god och följ oss. sasse an