Aftonbladet – 27 juli 1861, sida 2

anske till och med en domstol, fullt i stånd att jelfva organisera en regering.! i Få Kanske hafva våra fiender detsamma; men letta är ännu ett skäl för att icke ega rätt att störta en regering, som utstrött så stora välgerningar öfver dem så väl som öfver oss. Den som vill göra det, han må betänka, hvarföre han r det, och om han har att bjuda folket något ittre. Våra fiender hafva ur sin förklaring uteslutit orden: Alla menniskor äro skapade lika; och hvarföre hafva de i stället för orden: Vi folket! skrifvit: Vi de suveräna och oberoende staternas deputerade? Hvarföre uttränger man de menskliga rättigheterna och folkets myndighet ur synkretsen? Detta är karakteristiskt nog för ett folks strid. Inom unionen vilja vi upprätthålla författningens form och anda, hvars förnämsta grundsats är menniskans uppfostran, förbättringen af henes ställning, lättnad i hennes bördor, tillfällen för alla att börja en hederlig lefnadsbana, utan alla hinder och tvångsband. För sådant kämpa vi, och folket förstår oss och skattar vårt arbete. Under det att officerare, eftergifvande för frestelsen, nedlagt sina befattningar, har hvarken någon soldat eller matros dragit sig vr tjensten, tan gjort förförelsen motstånd. Detta visar geene mans fosterländska instinkt. Han förstår utan alla bevis att författningens förstörelse ej för honom -kan innebära någon lycka. Vår författning har ofta kallats ett försök. Vi hafva med framgång instiftat och genomfört densamma, och det återstår oss nu att förvara den mot inre fiender. Vi skola visa, att de män; som kunna göra ett val efter rättvisa grundsatser, också förmå nedtrycka ett uppror, att valurnan skall stilla och lagligt efterträda krigets kulor, och att det åtminstone ej på konstitutionel väg gifves något vädjande från valurnan till blykulorna. Detta skall visa oss, att hvad män icke kunna ernå genom krig, det kunna de icke heller vinna under fred. På det att ej någon osäkerhet må råda bland hederligt folk; om den af regeringen beslutna politik rörande de södra staterna, sedan upproet blifvit nedslaget, anser presidenten sig böra klara, att han då likasom alltid skall hålla sig strängt till författningen och lagarne, samt att hans åsigter i fråga om förbundsregeringens ättigheter och skyldigheter i förhållande till taternas och folkets rättigheter efter författninens stadganden äro alldeles desamma som uttaades i hans tillträdesbådskap. Han önskar upp! hålla författningen, på det att densamma må fortarande verkställas så mot alla, som den blef det af ina sliftare. Lojala medborgare ega öfverallt rätt utt taga vår regering ianspråk såsom deras egen, och vi ega ej rätt att vägra någon vårt beskydd. Jag kan i anse detta innebära något tvång, eröfring eller underkufning i dessa ords sanna setydelse. Författningen har bestämt, och alla stater hafva pröksnt bestämmelsen, att Förenta Staterna skola roeege hvarje stat inom förvundet en republikansk styrelseform ; men om en stat lagligen kan utträda ur unionen, kan den ckså sedan afskudda den republikanska styrelseformen, så att vill man bibehålla den gifna sarantien, är det ett oundgängligt vilkor att sunna hindra den från att utträda. Och är änlamålet lagligt och förbindande, äro äfven de bjelpmedel, som ovilkorligen erfordras för att appnå det, lagliga och förbindande. Med den djupaste ledsnad har presidenten Junnit det vara sin pligt att nödgas uppbåda hären till författningens försvar; men det återstod honom ej annat än att göra sin skyldighet eller ock omöjliggöra regeringens tillvaro. En sompromiss af personer, som innehafyva en offentlig beställning, kan ej i detta fall gagna nå3ot till, icke derföre att ej kompromisser ibland sunna vara på sin plats, utan derföre att en :olkregering aldrig kan länge öfverlefva en sådan nähdelse, som att en majoritet, som kan genomlrifva ett val, skulle nödgas öfvergifva den hufvudgrundsats som valet gällde, för att rädda statsinstitutionen undan ögonblicklig förstörelse. Folket ensamt, men ej dess embetsmän, kan TT full trygghet öfverändakasta sina egna! beslut. Såsom enskild man skulle presidenten ej med :ugn: kunna åse dessa institutioners undergång, nen så mycket mindre nu då han emottagit ett inskränkt och heligt förtroende, som detta fria folk visat honom. Det vore ett hån deremot att au tveka ett ögonblick eller draga i betänkande att offra sitt If derför. I fullt medvetande af sina skyldigheter och sin stora ansvarighet har han gjort hvad han ansett för sin pligt. Uppfyllen I nu eder pligt efter edert bästa omdöme. residenten hoppas, att edra åsigter och handlingar skola stå i samklang med hans, så att alla irogna medborgare, hvilkas rättigheter kränkts, må veta sig säkra om att se sina rättigheter enigt författningen och lagarne snart och säkert återställda. Då vi sålunda utan bitterhet och med de renaste föresatser gå till strids för en rättvis sak, böra vi ånyo stärka vår förtröstan till Gud och gå framåt utan fruktan. Den 4 Juli 1861.) Abraham Lincoln,