Aftonbladet – 27 juli 1861, sida 2

let konvent, som statsregerimgen sammankallat den välvilliga afsigten att få förstöra unionen, ade staten valt uppriktige förbundsanhängare. som dock genast efter Sumters fall till största lelen öfvergingo till minoriteten och tillsammans ned denna antogo beslutet om statens utträdanle ur unionen. Oaktadt folket skulle mer än en nånad derefter rösta öfver frågan, handlade lagtiftande församlingens medlemmar och statens nera framstående män alldeles som om staten edan utgått ur unionen, och militäriska åtgärler vidtogos i enlighet dermed så kraftfullt som möjligt. De mottogo militärisk hjelp ifrån och ngingo tillfälligt förbund med de s. k. konfelererade staterna, skickade deputerade till kon;ressen i Montgomery och läto Richmond antasas till hufvudstad. Emellertid hafva de lojala nedborgarne i staten bedt regeringen om skydd, ych de skola och måste erkännas och beskyddas. I de mellersta gränsstaterna höjde sig röster för :n beväpnad neutralitet, d. v. s. man hvarken ville låta förbundstrogne eller förbundsfiendtlige rupper beträda staten. Detta vore detsamma som att förkrossa unionen; det skulle låta förvundets fiender vinna sitt ändamål utan strid. Presidenten tror sig icke hafva öfverskridit konsressens författningsmessiga jurisdiktion. Befälhafvande generalens rättighet att suspendera hapus-akten har försigtigt och sällan anndts. (Här följer ett bevis för detta påstående.) Regeringens efterlåtenhet hade stärkt utländska makter i den tron, att unionen snart skulle vara upplöst. Presidenten ser sig nu i stånd all kunna meddela, att Förenta Staternas suveränitet och igheter nu mera praktiskt erkänts öfverallt af utska makter, och att hela verlden visar en allän sympati för landet. Finans-, krigsoch sjöministrarnes betänkanden skola visa eder de nödndiga behofven; för att göra striden kort och afg na måsten I ställa 400.000 man och 400 millioner dollars till regeringens förfogande. Det är blott en tiondedel af landets krigsdugliga och till krig beredda män, och summan utgör blott tjugondedelen af hvad personer vilja gifva, som också äro redo att offra hela sin egendom. En skuld af 600 mill. dollars skulle erfordra en mindre personel skatt än under revolutionstiden, då vi slutat striden, och nu är folkets förmåga att bära skatter jemförelsevis vida större än då. Vårt intresse att upprätthålla friheten nu är minst ika stort som att grundlägga den då, En lycklig seger nu skall inför verlden ega tio gånger större värde än det folk och de penningar, som den kan kosta. Vi veta med säkerhet, att vi ega materiel i öfverflöd, och att den lagstiftande myndigheten endast behöfver sanktionera och den verkställande endast gifva allt en praktisk form och sätta maskineriet i verksamhet. Regeringens största förlägenhet ligger i att draga försorg om de så skyndsamt från alla håli erbjudna trupperna; med ett ord: folket vill försvara regeringen, blott denna något så när gör sin skyldighet. Antingen rörelsen i de södra staterna allas secession eller rebellion, är likgiltigt, om n anförarne ganska väl förstå skilnaden. Till en början med ringa förhoppningar och i det medvetandet, att de kunde stranda mot folkets laglydnad, började ledarne att förföra dettas åskådningssätt och sökte att med sofismer framkalla förbundets upplösning. Den sofistiska slutsatsen är den att hvarje till förbundet hömde stat kan i öfverenssfämmelse,med landets rfattning och således lagligt och fredligt utträda ur unionen, utan förbundets eller någon annan stats samtycke. De olika förklädnader. under hvilka denna lära uppträdt — löna icke mödan att omtala; men denna gång har man vetat att i större skala än någonsin förut förföra goda och lojala medborgare, — en följd at ett under 30 år fortsatt arbete. Denna sofism har kanske uppkommit genom det antagandet, att hvarje stat i vårt förbund eger en allsmäktig och helgad öfverhöghet. Vära stater ega ingen annan makt, än den författningen öfverlemnat dem. De ursprungliga staterna bildade förbundet, innan de afskuddade sig beroendet såsom engelska kolonier, och de nya kommo in i förbundet efter ett tillstånd af beroende, utom Texas, som var en stat äfven under sitt korta oberoende. De nya fingo namn al stater, så snart de inzingo i förbundet, under et att oberoendeförklaringen antog samma namn r de ursprungliga. Der förklarades kolonierna r fria och oberoende statert. Det var dock icke deras afsigt då att förklara sig oberoende af hvarandra mom unionen, det hafva de till öfverflöd bevisat både vid denna tidpunkt och sedan med sin ed och sina handlingar. Afgörande i detta afseende är den 2 år deref ter ingångna uttryckliga förbindelsen, att de ursprungliga 13 staterna skulle förena sig till et EN förbund — alldenstund dessa stater aldrig faktiskt eller till namnet varit det utom staternas union. Hvadan kommer då denna statsrättigheternas magiska allmakt, som skulle för läna rätt att störta hela förbundet? Ordet statssuveränitet finnes hvarken i förbundsförfattningen eller i någon af statsförfattningarna. (Hä följer en juridisk bevisning.) Man säger, att secession är öfverensstämmande med författningen. Daremot kan man icke uppgifva, att någon uttrycklig lag funnits derför. och likväl borde väl ej annat än en lag kunns berättiga så orättvisa eller. absurda resultat. Sjelfva den mark, af hvilken somliga stater blifvit bildade, har köpts för penningar; för Florida hafva vi betalt nära 100 millioner dollars. Skola dessa stater så afsöndra sig utan att betala till baka? skola de få göra det, då hela folket står i skuld för utfirten som ingåtts till förmån fö: de s. k. secederade staterna? Skola borgenä: rerne ej få betaldt, eller :skola de återstående staterna betala alltsammans? Om en stat utträ der, kan ja hvarje annan också göra det, och om nu alla utträdt, hvem skall då betala skul: derna? Huru skola vi då komma till rätta med borgenärerna? Hafva vi väl meddelat dem dessa vissa teorier, då vi lånade deraspenningar? Om vi nu erkände denna lära, vore det svårt au inna ett medel mot sådana som föreskrifva os: vilkor för att stanna qvari förbundet. Förbunds örstörare vilja uppsätta sin egen författning: en enligt deras egen grundsats måste de eg: tt att skilja sig från hvarandra, så snart det aller sig beqvämt, sålunda utplåna sina skulder ller befrämja något annat egoistiskt eller orätt vist syfte. En sådan grundsats är en förstörel sens grundsats, hvarmed ingen statsförfattning an existera. En sådan lära ir högst spänstig och kan tolkas på hvad sätt som helst, och dess: ur politici hafva visat sig särdeles fiffiga och rumdligt lärda i hvad rörer minoriteters rätt. e fråga ej efter författningen, hvars första ord reta: SVi folket! Utom i Södra Carolina ut söra förbundsvännerna säkert majoriteten i dc fsöndrade staterna; åtminstone har motsatsen udrig bevisats. Detsamma kunna vi påstå om Virginien och Tennessee, ty val, som skedde under spetsen a! vajonetter, kunna icke tagas för ett uttryck a: olkets sanna känslor. Att förbundsvänner blifvit tvungna att rösta mot detsamma, derpå hafva i mera än ett tydligt bevis. En så stor krigshär, som regeringen nu eger tt förfoga öfver, hafva vi förut aldrig sett, och ler finnes dock ej en enda man, som icke frivil. igt ingått deri. Men ännu mera, det finnes flera egementen, som bestå af konstnärer, vetenskaps