Aftonbladet – 27 juli 1861, sida 2

PULEN. rv Den 22 dennes firades i alla kyrkor i Warschau sorgegudstjenster efter furst Czaroryski. Alla salubodar voro stängda. 1 satedralen höll erkebiskopen gudstjensten. mär han efter slutad ceremoni steg upp i sin vagn, frånspändes hästarna, och folket Irog vagnen hem till erkebiskopens bostad. AMERIKA. Presidenten Abraham Lincolns budskap. Uti senatens eftermiddagssession den 5 dennes förelästes nämnda statshandling, som ir af följande innehåll: Medborgare i senaten och i representanternas hus! Då I af en utomordentlig anledning blivit hitkallade enligt författningens föreskrifter, kan det -Adast blifva utomordentliga åtgärder, som skola .öreläggas eder. För 4 månader sedan, då presidents. Red började, visade det sig, att illa förbunds-styrelsens fu oner, utom hvad som rörde postväsendet, blifvit alldeles suspenJerade i staterna Södra Carolina, Georgia, Ala-. bama, Mississippi, Louisiana och Florida. Alla ästen, arsenaler, landstigningsplatser, tullhus och mobilier inom dessa stater hade borttagits och qvarhöllos under öppen fiendskap mot vår regering, och endast Fort Pickens, Fort Taylor och Fort Jefferson på Floridas kust samt Fort Sumter invid Charleston gjorde undantag. De tagna fästena sattes i vida bättre försvarsskick än förut, under öppen förklaring att det skedde i fiendtlig afsigt. De fästen, som ännu voro var i förbundsregeringens händer, belägrades aller hotades; isynnerhet omgafs Fort Sumter at väl hetäckta batterier med kanoner, som i qvalitatift hänseende vora oklanderliga och i mängd öfverträffade våra, i proportion af tio mot en. Dessutom hade ett öfvermåttan stort antal gevär på ett besynnerligt sätt hittat vägen till dessa stater och borttagits för att användas mot vår regering. För samma ändamål hade man borttagit penningar, som hörde till förbundets inkomster. Flottan var spridd på fjerran haf, si att högst få skepp stodo till förbundsregeringens om förbunds-officerare i stor mängd togo afsked och grepo till vapen mot regeringen. I sammanhang härmed förklarades öppet, att man ville spränga förbundet, hvadan också hvarje af de ofvannämnde staterna öppet förklaråde sin skilsmessa från den nationella enheten. Ett formulär, enligt hvilket man ville uppsätta en kombinerad regering för dessa stater, offentliggjordes, och den laglösa organisationen sökte att under namnet Konfedererade Staterna vinna utlandets erkännande samt hjelp och bemed, lingaf främmande makter. Då jag fann ställningen sådan och ansåg det för en helig pligt af den nya verkställande myndigheten att om möjligt hindra detta försök att förstöra förbundsenheten, måste jag nödvändigt fatta ett beslut. Jag gjorde det och framlade det i mitt tillträdes bådskap. Den politik, som jag der omfattade, bestod i att vädja till alla fredliga medel, innan stränghet anlitades. Den bestod endast i att bibe hålla alla offentliga platser och öfrig förbundsegeneom, som då ännv icke frånryckts regeringen, samt att upptaga tullinkomsterna, och låta tid, öfverläggning och valurnan sörja för det öfriga. Budskapet lofvade, att posten fortfarande skulle befordras på regeringens bekostnad, och det just för de personer, som satt sig upp motregeringen, samt förband presidenten att, så långt det öfverensstämde med författningen och rättvisan, förhindra alla rubbningar. Man öfversåg med allt som icke omedelbart hindrade regeringen. Den 5 Mars fick regeringens nuvarande representant ett bref af den 20 Februari från major Andersson, befälhafvaren på Fort Sumter, om ställningen derstädes, förklarande att förstärkningar icke kunde inom erforderlig tid komma till fä stets undsättning, att detta hindrades af det ringa förrådet på lifsmedel och att minst 20,000 väl disciplinerade soldater behöfdes för att försvara platsen. , Dessa åsigter delades af alla officerare under major Anderssons befäl, samt äfven af general Scott. Det oaktadt hade denne en öfverläggning med officerare vid hären och flottan, men kom mot sin egen vilja efter fyra dagar till samma resultat, såsom ovilkorligt beståndande. Han visade derjemte. att för ögonblicket stode ingen tillräcklig truppstyrka till regeringens förfogande, eller kunde an utskrifning fås i stånd inom erforderlig tid. Denna förklaring inskränkte naturligtvis regeringen till att ur rent militärisk synpunkt skaffa folket oantastadt ur fästet. Den åsigt gjorde sig dock gällande, att det skulle under dävarnuide förhållanden vara rent af ruinerande att ötvergifva en sådan position; man skulle icke kunna göra för sig begriplig nödvändigheten af ett sådant steg, som säkert skulle inom landet nedslå unionens anhängare, stärka hennes fiender och möjliggöra de södra staternas erkännande af främmande makter; det skulle med ett ord fullborda förstörelsen af vår nation. Sådant kunde icke få ske. Ännu led besättningen ej hunger, och före utrymmandet måste Fort Pickens vara förstärkt. å det sättet skulle regeringens politik synar i sin rätta dager, på samma gång man kunde bibringa folket öfvertygelsen om den militäriska nödvändigheten af Fort Sumters utrymmande. Befallning utfärdades genast att med ångskeppet Brooklyn landsätta soldater vid Fort Sumter, emedan de icke kunde skickas landvägen, utan det måste ske på den långsamma sjövägen. Första svaret på befallningen anlände just en vecka före fästets fall. Trupperna hade från Brooklyn förts om bord på Sabine; men på grund af en af den förra regeringen afsluten vapenhvila, som endast i otydliga konturer är känd af den nuvarande, vägrade befälhafvaren på det sistnämnda fartyget att landsätta trupperna. Det var nu omöjligt att hinna förstärka Fort Pickens, innan det kom till en kris i Fort Sumter, emedan det var nästan slut på lifsmedlen i det sistnämda. Under förutseende af allt hade regeringen några dagar förut utrustat en expedition, som så godt som möjligt motsvarade hvad som kunde fordras för en undsättning af Fort Sumter, och som skulle i yttersta fall kunna användas eller icke, allt efter som omständigheterna det fordrade. Samtidigt med underrättades Södra Carolinas guvernör om att göra sig beredd på ett försök af förbundsstyrelsen att förse fästet med lifsmedel, samt att, om ej motstånd gjordes mot ett sådant försök, skulle hvarken soldater eller vapen införas i fästet, utan att underrättelse derom gåfves eller om ej fästet anfölles, Vid denna nyhet anfölls fästet och bombarderädes, utan att man ens inväntade den till förstärkning afsände expeditionen. Således var detta ej nåsn handling af sjelfförsvar å de anfalländes sida. De visste, att besättningen ej kunde anfalla; de visste, att vi med expeditionen endast afsett att skaffa fästet Hlemedeh så framt ej ett anfall skulle berättiga till strängare åtgärder. De visste, att regeringen bibehöll besättningen i fästet endast för att hafva en skenbar pant till att hindra unionens faktiskt oundvikliga upplösning, i FÖrnoPbr om att tid, öfverläggning och val: urnorna skulle styra till ett godt resultat. Det oaktadt skedde anfallet i en alldeles motder a d 1 rt