Aftonbladet – 27 juli 1861, sida 1

RR RE nn ra nn som tyvärr är allt för vanlig med våra örlogsmän, och hvartill man ej kan finna någon annan rimlig anledning, än att de icke känna landsförsvaret och den betydande hjelp skärgårdsflottan kan lemna detsamma. De tänka sig alltid skärgårdsflottan såsom ett bihang till örlogsflottan. och icke till armån, som den verkligen är; och då skär-gårdsflotian svårligen kan uppnå den grad af snabbhet, som hos örlogsflottan numera är nödvändig, men som icke är oafvisligen behöflig hos skärgårdsflottan, så förakta de densamma. Förhållandet måste dock alltid blifva det, att om hela sjöförsvaret står i ett auxiliärt förhållande till landtförsvaret, så måste den del af detsamma, som bäst kan understödja landtförsvaret,vara den vigtigaste — och detta är och blir alltid skärgårdsflottan. Härtill kommer skärgårdsflottans ojemförligt mycket större billighet, hvilken gör detta vapen så passande för våra små pekuniära tillgångar. För de 2 millioner rdr den fregatt kommer att kosta, till hvilken de sist församlade ständerna lemnade anslag, kunna byggas 13 å 14 ångkanonslupar, om dessa antagas kosta 150,000 rdr; men 20, om de blott. antagas kosta 100,000,; hvilket bör blifva fallet, om man bygger dem både lägre och mera gwundgående, tvenne egenskaper som äfven göra dem vida lämpligare för skärgårdskriget. För en annan dylik fregatt kunde byggas 40 bombkanonslupar å 18.000 .rdr och 106 bombkanonjollar å 12,000 rdr, således en ganska respektabel flotta. Skilnaden i inflytande å försvarets förstärkande är påtaglig för en hvar. I sammanhang. härmed må nämnas, att Frankrike, som redan antages ega omkring 100 ångkanonslupar, genom en kejserlig order af den 4 Dec. 1860 kommer att erhålla icke mindre än 400 mindre kanon: båtar till blott 2 fots djupgående, såsom skydd för kusterna. Den första förf. antager att vi böra hafva 20 ångkanonslupar, hvilka dock hufvudsakligen antagas böra tillhöra örlogsflottan, samt medgifver : derjemte att 50 roddkanonslupar och några mörsarefärtyg må bibehållas och användas till försvar af inloppen till Stockholm eller någon annan vigtig plats. Ir Hjelm medgifver visserligen, att Sverge må bibehålla skärgårdsvapnet så länge Ryssland eger ett dylikt vapen i Finland, men menar att ingen nybyggnad för dess räkning vidare bör ega rum. Egentligen är det dock blott: landstigningskanonsluparne och mörsarefartygen, som: han anser lämpliga. De 12 ångkanonsluparne, till hvilka anslag redan blifvit beviljade, skola hufvudsakligen begagnas som tenders för ångkorvetterna, skiljas således från skärgårdsflottan. Men ingendera af de båda förf:ne bevärdigar med ett ord bombkanonjollarne, hvilka af alla skärgårdsmän anses för de bästa skärgårdsfartyg, såväl tillföljd af deras billighet och lätthet att byggas, som tillföljd at deras grundgående, ringa skottyta och förmåga att -ppfylla skärgårdstaktikens hufvudfordran, nemligen att i de envisa positionsstriderna skaffa så många kanoner i elden som möjligt. Ej heller erinrar sig någondera den så utomordentligt vigtiga rol skärgårdsvapnet har att utföra genom att skydda våra stora insjöar, hvilkas försvar för armåens rörelser är af så stor betydelse. Båda synas: de deremot taga för gifvet attroddfartygens tid för alltid är förbi — en sak som ännu alldeles icke är bevisad; tvärtom hafva de bevis för motsatsen, som af Hagelstam, Laven m.fl. upprepade gånger blifvit framställda, ännu Bldrig oss Mg blifvit vederlagda: Den sistnämnde har på ett enligt vår åsigt riktigt sätt karakteriserat ångfartygens förhållande till roddfartygen inom Skärgårdsvapnet, såsom liknande kavalleriets till infanteriet och artilleriet inom en arm, hvarföre de äfven i samma proportion äro nödvändiga; men han har äfven tydligen ådagalagt att de alldeles icke äro lämpliga för skärNN envisa, långvariga artilleristrider. i vilja derföre visst icke neka alt, om man kunde få små ångkanonbåtar med det nödvändiga grundgåendet och isynnerhet till billigt pris, de förmodligen skulle vara ganska lämpliga för skärgårdskriget, ehuru maskinerna alltid vore exponerade för skott, af hvilka ett enda kunde beröfva fartyget dess rörelseförmåga, då man förmodligen åter fick taga sin tillflykt till årorna. en sådana fartyg äro ännu ej uppfunna, hvarföre vi måste hålla oss till det vi hafva, Resultatet blir emedlertid det, att man vid de nya planer, som uppgöras till sjöförsvarets tidsenliga ordnande, alldelesicke får underskatta skärgårdsftlottans stora betydelse, utan äfven gifva densamma den andel af anslagen, som står i öfverensstämmelse med dess vigt för landets försvar. Emellertid iärer det aldrig blifva något af skärgårdsvapnet, förrän det erhåller en egen officerskår, som känner dess krigssätt samt älskar och vårdar det. Enligt hvad båda förf:ne :medgifva behöfves ej för deras s. k. sjögå