Aftonbladet – 27 juli 1861, sida 1

ännu har af att samla mina paoli, en isender, för att köpa den der kappan, och att den förnöjelse jag erfar, då Jag tänker mig din täcka min, när du får den, Toppar eja; beskrifvas, det försäkrar je dig. Ha nu när som helst tjugo eller bara. tio. scudi till mitt förfogande, så skulle hela det nöje jag känt af att spara ihop två scudi åt dig ju hafva gått förloradt, eller hur? Och hvad du behagar kalla min täcka min vid dess emottagande skulle: ej ha varit hälften så täck som den skall blifva — men nej, du behöfver pengarna sjelf, ty du bar verkligen armbågarne ute, min stackars Salvator. 3 cAhå, dermed har ingen fara, min lilla Clelia; Cmina svarta sammetskläder behöfva blott en liten lagning, så bli de så godt som nya. Och ditt linne är i så bristfälligt skick; du har ju knappt ett ombyte; och dina strumpor sedan — fasliga ! ö Hvad strumpor beträffar, har jag i sinnet en radikal reform. Jag anser strumpor snarare för en lyxartikel än... För-all del stå stilla! Det är minsann två svartstarar. Salvator kunde aldrigse en svartstare utan aft bli ytterligt förtjust. Stor skada att du ej har ett saltkorn i fickan4, sade Clelia skrattande. Proh pudor! utropade Salvator. Hvad var det nu som jag skulle säga? Någonting vackert och högligen filosofiskt, det minns jag ganska tydligt. Om strumpor eller svartstarar? frågade flickan. ; tctOm små elaka flickor, för hvilka ingenting är heligt, ej en gång hvita halsdukar och ett respektabelt utseende — Prosit!. 4Seså, var nu inte barnslig; vi få lof att skynda 0ss. Det är lättare sagdt-än gjordt, svarade Salvator. med en jemmerlig min; hur kan jag skynda m d det fär fördömda-bihanget, som all släpar på? (Fors)