Aftonbladet – 25 juli 1861, sida 3

Fåhreeus haft civilministerportföljen sig anförtrodd, alldeles icke insett att detta reglemente varit i behof at en genomförd omar betning. Så tillvida kunna dock dessa mär anses skuldfria, att de tvifvelsutan, i likhe: med alla andra fosterlandsvänner, af upp: rikligaste hjerta önska landtbruket all framgång, men föröfrigt om denna vigtiga nä ringsgren, dess verkliga behof, och medler för dess befrämjande dock ega minsta mått af insigtår. Så länge staten till hvarje lä gre landtbruksskolas underbåll allenastlem: nade ett eller annat tusen riksdaler ärligen. egde man endast rättigbet att hysa derefte; lämpadt anspråk på deras verksamhet, och ej vara för nogräknad hvarken på valet a: lokaler för skolorna, eller på föreståndarner och lärarnes qvalifikationer. Men i sammt mån anslagen ökades i-den afsigt att sko lorna skulle blifva fullständigt ordnade och väl underhållas, är det behörigt att fordrinrg ökas och att tillfyllestgörande kontroler -å skolornas afsedda verksamhet utöfvas. De flesta lägre landtbruksskolorna hafve tillkommit på det sätt att ett bolag bildat sig som, sedan det förvissat sig att statsanslag kunde erhållas, uppgjort aftal med en person som för vissa år upplåtit sin egendom till skola, hvarefter antingen denne eller arrendatorn af egendomen berättigat: både att antaga benämningen af föreståndare? och att tillgodonjuta statsanslaget. mot skyldighet dels att aflöna underlärare samt bekosta lärlingarnes undervisning och underhåll. Bolagsmännen göra dervid ej den minsta uppoffring och riskera icke heller något. Utse de ibland sig en direktion, så är. dess förnämsta åliggande att antaga föreståndare, lärare och lärlingar; går skolan dra, så dela de äran derföre med föreståndaren; går den icke bra, så uppbär föreståndaren ensam klandret härför. Hans ställving är vanligen ytterligt beroende, alltid föga angenäm. nder det att nu mera en och hvar som vill bli sockenskolmästare måste styrka atl han undergått examen och dervid blifvil godkänd såsom lärare, förekommer intet stadgande i det ofvan omförmäldta reglementet för de lägre landtbruksskolorna att föreståndaren (— förste läraren) för och underläraren vid dylik skola skall ha undergått examen vid landtbruksläroverk. Direktionen har i detta fall ingen förpligtelse, utan eger full frihet att handla efter god tycke. En sådan frihet vid val af funktionärer vid skolorna betingades måhända al nödvändigheten, innan från de högre landtbruksläroverken, vid Degeberg och Ultuna; examinerade och skickliga elever utgått; men icke sedermera, då riklig tillgång på sådana förefinnes. Vi anse derföre såsom en oafvislig nödvändighet, att då hädanefter föreståndareoch underlärareplatser vid landtbruksskolorna blifva lediga, detta jemte uppgift på lönevilkoren tillkännagifves i tidningarne med uppmaning för -kompetenta sökande att anmäla sig hos skolans styrelse, som derefter på förslag uppfört. ex. trenne. hvarefter sjelfva utnämningen verkställes af landtbruksakademiens förvaltningskomite. Sistnämnda åtgärd är fullt befogad så länge ståten uteslutande underhåller dessa skolor. och utgör det enda säkra medlet för att erhålls skickliga och sjelfständiga skolfunktionärer. Så som fallet nu är, eger allmänheten inger saranti för att de skickligaste utses, ehuru skolans hela verksamhet och afsedda nyttc helt och hållet beror på lärarnes egenska? per. Det ligger i sakens natur, att om er lärare icke befinnes skicklig, eller annare olämplig, bör han på styrelsens framställoing kunna endtledigas.1) Åf lika stor vigt är det att lokal för 1) Sedan ofvanstående var uppsatt ha vi af en landsortstidning inhemtat några fakta, som bekräfta vår åsigt om olämligheten af att den korporation, som tillvägabragt en landtbruksskola, kan förfara ganska RER både i afseende på bestämmande af lokal för skolan och vid tillsättning af föreståndare. Direktör Svensson, egare af Flishult och föreståndare för den der förlagda landtbruksskolan i Jönköpings län, hade både afsagt sig föreståndarebefattningen och skolan, hvadan alltså denna skulle till annan lokal förflyttas och ny föreståndare utses. Inom i offentlig kungörelse förelagd tid anmälde sig trenn sbkande till föreståndareplatsen. Af dessa — hade den: ene, hr Sten Weman, för flera år sedan genomgått med beröm en fräs kurs vid institutet på Depeberg, och erbjö sin egendom, Aranäs, till lokal för skolan: den andre, hr A. a hade ock vackra betyg att förete och erbjöd till lokal för skolan en egendom, Deg tillhörig hans svärfar och af denne till mågen upplåten; den dredje, kapten Bennich, erbjöd egendomen Djufvarf, i hvilken han är delegare, men för: kistode sig lir Bennich icke vilja mottaga befattningen såsom skolföreståndare. När sedermera aktieegarne i länets landtbruksskola — märk väl, icke den styrelse, hvarom 2 i 1851 års reglemente handlar — sammanträdde, förklarades hr Wemans egendom icke fullt ändamålsenlig (den lärer dock vara utmärkt väl skött), hvarjemte hrr Hallberg och Bennich förmenades vicke visat sig hafva erforderlig dispositionsrätt öfver de af dem uppifna fastigheter, hvadan bolaget fann sig . förhindradt satt med bifall bemöta förberörde 3:ne ansökningar. Derefter antogs löjtnant E. Key, hvilken med särdeles vackra bety genomgått kursen vid Ultuna och som FN skollokal erbjudit den af honom disponerade pdomen Johannisberg, fill föreståndare för --. skolan. : När vidare en vecka derefter skol-. styrelsen sammanträdde och dervid anmälan Sfordes ej blott att löjtnant Key sjelf var förhindrad att skolföreståndarebefattningen sig åtaga, utan äfven ä than med hr Iwan Naucler träffat aftal om nämnde befattnings öfvertagande, så godkändes ifrågavarande arrangemang, fastän hr Naucler icke, i likhet med hrr Weman, Hallberg och Key, styrkt sig hafva fom ått någon kurs vid landtbruksläroverk. — Utan att kunna bedöma hr Nauclers lämplighet till befattningen, anse vi dock proceduren vid hans ahtagande dertill särdeles oförmlig och bekräftande vår åsigt om nödvändigheten af att skolans akticegare icke definitivt böra tillsätta föreståndare för LEE Arla ct