Aftonbladet – 25 juli 1861, sida 3

fallände arbeten deltaga, ätnjuta undervisning, bostad och kosthåll, men ingen lön. Män kan ej förneka att fördelarne härvidlag äro öfvervägande på dens sida, som uppbär anslåget för skolan — 4000 rdr ärligen der 12 frilärlingar böra finnas — och eger rätt att använda dessas arbetskraft. en huru många ynglingar af den arbetande klassen hafva i verkligheten råd ej blott att försaka två års lön, utan äfven under tiden bekosta kläder, skodon och öfriga oafvisliga behof? Antingen skola: endast förmögaa ynglingar söka sig in vid skolorna eller ock nödgas de belasta sig med en skuld, söm de sedan icke på länge kunna arbeta sig ur. Vi anse det derföre både rättvist och bi ligt, att hvarje lärling bör erhålla så stor lön, att han dermed bör kunna bestrida sina nödvändigaste utgifter. Men — skall man invända — hvarifrån erhålla tillräckliga medel till en dylik utgifts bestridande? Dertill finnes en ganska enkel utväg. Hushållnivgssällskapen tilldela visserligen landtbruksskolornas verksamhet sin odelade välönskan, men göra icke minsta uppoffring för dem. Flertalet af dessa sällskap eger dock numera årligen en gans ska betydlig inkomst, sedan ständerna afstodo en viss andel af den s. k. bränvinsförsäljningsafgiften. Denna andel uppgick för 1858 till 181.500 rdr rmt och har san: nolikt sedermera betydligt ökats. Den skall i regeln användas till landtbrukets nytta, men disponeras ibland så förunderligt, att önskligt vore om nästsammanträdande ständer ville taga saken i öfvervägande, särdeles som denna afgift utfaller högst ojemni. Sålunda uppbar hushållningssällskapet i Göteborgs län nyssnämnde år nära 30,000 rdr, då det gotländska uppbar icke fullt 400 rdr. De allra flesta hushållningssällskapernas andel i denna afgift är dock så betydlig, att deraf alltför väl ett lämpligt belopp kunde anvisas till landtbrukslärlingarnes vid skolorha aflöning, eller, hvilket kanske vore lämpligast, till premier åt de skickligaste. Att inom kort tid ej mindre än tjugotre lägre landtbruksskolor blifvit satta i verksamhet (ty i Jemtland kommer en sådan att oförtöfvadt öppnas) ådagalägger visserligen en stor nitälskan för befrämjande af undervisning i ett fullkomligare landtbruk. Men å den andra sidan kan dock ifrågasättas om ett så stort antal mindre läroanstalter af samma slag verkligen uppfyller ändamålet. Man synes föreställa sig, att de lärlingar, som utgå från skolorna, derefter återvända, hvar och en till sin födelseort, och der tillgodogöra hvad de lärt. Men så är dock förhållandet i allmänhet icke. De hafva nästan alltid en synnerlig åtrå attsöka sig anställning Å annan ort, och antaga helst tjenst så långt hemifrån som möjligt. Egendomsegare antaga äfven företrädesvis rättarlärlingar från aflägsnare skolor, med Cörbigående af dem som finnas inom deras get län eller provins. Dessa omständigheer gifva vid handen, att inrättandet aflandtbruksskolor inom alla rikets län — såsom nu i det närmaste är förhållandet — ingalunda är så nödvändigt som man synes föreställa sig. Hufvudsaken är att undervisömgen i skolorna är så väl organiserad, utt lärlingarne derifrån utgå såsom skicklisa. Detta beror dock uppenbart icke på skolornas antal, utan på lärarnes förmåga, och-lika uppenbart är, att ju flera skolor innas; desto svårare är det ock att vid dem la erhålla dugliga föreståndare och lärare. Men ju bättre dessa äro aflönta, desto siörre är utsigten att erhålla sådana väl qvalificedj och ju bättre skollokalen skötes i sin nelhet, desto. bättre: föresyn lemnar den; lerföre skulle vi alldeles icke tveka, om let på oss berodde att minska skolornas intal, men på samma gång bevilja så mycjet större anslag till de återståendes förös ade verksamhet, och derpå skulle landt;tuket i allmänhet ganska bestämdt hafva törsta fördelen. Äfven en annan omständighet anse vioss öra framhålla. Styrelsen för hvarje sålån är visserligen, enligt 1851 års reglenente, förpligtad att årligen före Januari nånads utgång till landtbruksaka demiens örvaltningskomit afgifva Comständlig beättelse om skolans fortgång under det förutgående året och redogöra för alla vigigare tilldragelser eller förändringar som mder året vid skolan inträffat, samt den tällning i hvilken inrättningen vid årets lut sig befinner. Men enligt hvad nämnle -komit sjelf antyder 2), afgifvas dessa perättelser alldeles icke punktligt, och enigt hvad vi sjelfve gjort oss förvissade om, a I äfven knapphändiga i samma mån tykelserna sjelfva insett att skolornas -verkimhet icke fullt motsvarat sin bestämmelse. Visserligen åligger det nyssnämnde komite tt låta inspektera skolorna, hvilket äfven ker; men särdeles ändamålsenligt, att icke säga rent af Ködvnddigt är det, att en tnpektör öfver hvarje skola utses, och som ger rätt att i Skolstyrelsens öfverläggningar leltaga, -men-som icke bör vara delegare i Å Kölinrättningen. Dessa inspektores, som aåturligtvis böra vara bosatta i den ort der kolan är belägen, torde lämpligen föroråd05 af civilministern efter förslag af landtvtuksakademiens förvaltningskomitt, fungera åsom statens ombud, och derföre äfven afÅ ifva serskild berättelse om skolans verkämhet. En dylik kontroll torde desto minI are böra förefalla de resp. skolstyrelserna förödmjukande, om i betraktande tages ett Tivarken dessa eller de bolag som inrättats I -kolorna, i och för dessas organisation och verksamhet gjort eller göra minsta pekuniära Tuppoflring, utan allenast använda det anslag soM staten består 3). (Slutet följer.) 2:-Se18:de delen af Landtbruksakademiens --handlingar sid. 94 ff. 3) Inoin Östergötlands och Stora Kopparbergs län äro, och inom Jemtlands län bhr-landtbroksskolan förlagd nå särskiltasför ända