Aftonbladet – 24 juli 1861, sida 1

näsan är lång, går förbi både vänner och fiender, utan att. veta det; helsar på tre orätta damer, innan han kommer till frun i huset och söker ådraga sig hennes uppmärksamhet just i ett ögonblick då han borde hafva, väntat; och allt detta med en orubblig sjelfbelåtenhet — en följd af att han både är fullkomligt omedveten af de misstag han begår och af det intryck de göra på andra. Det fanns endast herrar i rummet, sex till antalet, mr Jones inberäknad, alla i full toilettmed hvita halsdukar och likadana handskar. Detta såg Paolo med fullkomligt lugn; det var just hvad han hade väntat, men blodet stegshonom-åt hufvudet; då han upptäckte att han var den ende som hade hatten i hand. Skulle han nu genast sätta den ifrån sig eller afvakta, ett. mera gynnsamt tillfälle för att befria sig från denna olämpliga börda? . Det bästa vore att genast gå fram till herrn i huset och helsa. Den saken belanns dock ej så lätt verkställbar. Han varskodde bränningar rätt förut. Mr Jones lutade sig mot spisclkanten, med ryggen åt dörren och skenbarligen så intresserad. af ett pa per som han räckte åt en obekant herre på andra sidan om eldstaden, att han, enligt allt hvad mani kunde förmoda, icke hade hört signor Mancini anmälas. Att, så att säga, tvinga sig till sin värds uppmärksamhet, hvilken synbarligen var fästad vid något högstintressant ämne — dertill var Paolo alltför grannlaga. Den enda utväg han tyckte sig hafva, var att gå framåt det Fåll, dit mr Jones vände sig och der afvakta ett lämpligt tillfälle. Just då Paolo närmade sig. honom, vände mr Jones sig om: såg den nykomne, vinkade åt honom med handen till helsning och återtog derpå sin förra ställning och sysselsättning. Paolo