Aftonbladet – 24 juli 1861, sida 1

ISPOCKHOLM, Aftonble STOCKHOLM den 24Juli, Professor Snellman och Finlands politiska rättigheter. I. Hr Snellman utgår från det antagandet, att om Finlands styrelse vore dålig och bristtfällig, och det vore sannt hvad svenska tidJningspressen haft att klandrande förmäla i afseende på ställningar och förhållanden i : inämnde land, så skulle detta vanärande jåterfalla på det finska folket, emedan historien är nationernas verk? och ett folk icke har bättre eller sämre styrelse än def sjelf vill och förtjenar. Ett folks beiägenhet, den må vara hvilken som helst, är dess eget verk. Aran eller nesan deraf återfaller inför historiens domstol på ingen annan. När nu den svenska pressen talat om förItryck och ofrihet i Finland, så har den en-j dast arbetat på att göra det finska folket förJaktadt?. Dessa Snellmanska premisser och konklusioner äro sådana att de hvarken in(för svenska eller finska läsare behöfva någon belysning. Det var utan tvifvel för att framkalla förakt för det finska folket som hr Snellman fordom i ?Saima? sökte, så J vidt det var möjligt att på något sätt kringgå censurhindren, påpeka det bristfälliga uti administrationen, det för all högre utveckling qväfvande uti den ofrihet, som i så många hänseenden egde rum. Är det verkligen sannt att den svenska pressenbegår misstag vid bedömandet af. de finska förhållandena, är det sannt att den. bedömer den finska styrelsen orätt, då bör den isanning vara ursäktad genom svårigheterna att erhålla några tillförlitliga uppgifter rörande allmänna angelägenheter, då ingen offentlig diskussion derom får ega rum inom landet. Hr Snellman säger, om man i Sverge har något verkligt intresse för Finland, så borde detta föranleda till studium och forskning, för att vinna verklig kännedom om landets förhållanden. Men hvar står denna kännedom att vinna? Är det uti de officiella och officiösa utgjutelserha öfver Finlands lycka, är det uti Snellmanska panegyriker öfver den närvarande ställningens förträfflighet, som -den uteslutande skall inhemtas? Vill man att allmänheten både i Sverge och ut landet skall kunna se sakerna i Finland i sivt rätta ljus, må man då lossa på det ok, som blytungt hvilar på pressen och hin: drar den allmänna andan att få något uttryck ! Behöfver den finska styrelsen allsicke sky dagsljuset, kan den — såsom -hr Snellman menar — endast vinna på att dess åtgöranden bli allsidigt och fördomsfritt tagna i skärskådande, hvarföre låter den censuren numera handhafvas. strängare än någonsin, hvarföre ; hindrar den hvarje sådan diskussion, som kunde reda föreställningarne och lägga grund till ett upplyst allmänt omdöme? Hr Snellman identifierar med hvarandra, såsom vi redan sett, Finlands styrelse och finska folket. Till. följd deraf ålägger ho: nom hans patriotism att finna styrelsen för: träfflig, tillståndet beundransvärdt. Detär — säger han — icke i någon gren af styrelsen, om man undantager befälet öfver krigsmakten, der icke finska män varit och äro monarkens rådgifvare. Alla Finland rörande författningar utfärdas af Finlands senat, an! tingen blott i kejsarens namn eller, i frågor hvilka senaten icke ensam eger afgöra, utan i hvilka den endast af monark n höres, enligt dennes eget beslut. Det finnes visserligen några undantagsfall, då senaten allsicke blifvit hörd, men det är blott små af: vikelser från regeln, och på dessa undantag när bör allt det goda och onda, som under femtio år inträffat i Finland, tillskrifvas fin: ska folket sjelft. Huru finska folket, då det icke på grundlagsenligt sätt fått på landtdagar uttala sig och då pressen haft fullständigt munlås, kunnat bli så alldeles ett med de af kejsaren utnämnda senatorerna, derom saknas all upplysning. Hr Snellman menar, att man, långt ifrån att undra deröfver att Finland kommer i åtnjutande af större politisk frihet, tvärtom borde finna det underbart, att Finland eger några politiska berättiganden. Finnas några sådana berättiganden — hvilket han dock genom sin följande framställning nästan sb ifrågasätta — så är detta ett underverk af den kejserliga nåden. Han söker visa, att Finland för dessa politiska rättigheter icke står i den ringaste förbindelse till Sverge,l tan att Sverge uti fredsfördraget lemnade . Finland alldeles vind för våg, utan att beinga detsamma några garantier, helt enkelt afträdde det såsom en för framtiden med yska riket förenad provins. Härmed förhåller det sig dock — såsom Åbo Underrättelser redan ganska riktigt anmärkt — på detsättet, att kejsar Alexander, sedan han sammankallat en finsk landtdag i Borgå, till densamma redan den 27 Mars 1809 afgafl följande försäkran: a Vi ALEXANDER etc. Göre veterligt: Attselan Vi, efter försynens skickelse, tagit storfurstendömet Finland i besittning, hafve Vi härme1 RE hål rs väsan är lång, går förbi både vänner ochjr 2 SSE pe vd AR a NEN tt sägen RN CR