Aftonbladet – 23 juli 1861, sida 3

staende. Om Söderköpings helsobrunn och grefve Strömfelts uppträdande. Till redaktionen af Aftonbladet! Med anledning af några herrars försök att fö vandla Söderköpings brunn från en allmän välgörenhetsanstalt, som den nu är, till ett vanligt aktiebolag, åsyftande aktieegarnes enskilta vinst, har i dessa dagar utkommit en brochyr med titeln: Söderköpmgs brunn: Ett svar till grefve Fr. Strömfelt och doktor Gust. Böttiger. Aldrig har väl någon grundligare blifvit vederlagd än dessa herrar der blifvit det. Öfverflödigt synes det väl således att ytterligare säga något om denna tvist. Men då grefve Strömfelt i sin Aftonbladsartikel (den 6 och 8 sistl. April) tillåtit sig bittra anfall mot mig personligen, hvilka i brochyren icke blifvit nog belysta, och ströskriften i alla fall ingalunda träffar samma stora publik som läst beskyllningarne, så utbeder jag mig nu ödmjukligen att redaktionen godhetsfullt ville intaga följande korta försvar, helst ett sådant, åtminstone mot personliga tillmälen, väl lämpligast torde böra inflyta i samma tidning som upptagit anfallen. Grefve Strömfelts skrift var lång; min kan lyckligtvis blifva vida kortare. RR Brochyrens författare är något sträng, år gr gifver det, ja på sina ställen t. o. m. lika så skarp som grefve Strömfelt sjelf är i sina anfall mot mig. Dem emellan är dock en väsentlig skilnad, ty brochyren bevisar, och ovedersägligen bevisar, hvad den framställer, hvaremot refve Strömfelt det icke gör, utan tvärtom t. o. m. i allo är orättvis och derjemte förolämpande, såsom läsaren af denna min framställning nu sjelf skall finna. I Jag börjar med att försvara mig mot en beskyllning som jag nu i månader förgäfves sökt med tålamod öfverlemna åt glömskan, och hvarförutan denna lilla uppsats måhända icke tillkommit. i: Uti min skrift, införd i Aftonbladet den 7 sistl. Mars, yttrar jag: Pluraliteten af nuvarande aktieegare påstår idkeligen att bekomma utdelning. ärpå svarar grefve Strömfelt helt ogeneradt: Deita är en dikt! Hvarken har jag någonsin påstått någon utdelning, eller hört någon bolagsman yrka något dylikt. Dikt! Hvad betyder här ordet dikt? Icke kan det betyda en poetisk framställning. Återstår således ingen annan tydning än medveten osanning. En sådan beskyllning inför hela allmänheten är för en qvinna svår att bära. Hade jag dertill ifvit den aldra ringaste anledning, d. v. s..hade jag af misstag, och således ofrivilligt, lemnat en oriktig uppgift, så finge jag väl med tålamod bära mitt öde, ehuru straffet väl äfven då vore nog strängt. Men nu, då förhållandet icke ens är så, utan min uppgift bevisligen är fullkomligt sanningsenlig, så mäste hr grefven ursäkta min öppna förklaring, att detta uppförande emot ett fruntimmer, minst sagdt, ok är ridderligt. Se här bevisen för min oskuld: Redan vid den såkallade bolagsstämman 1856 visade sig grefve Strömfelt tillhöra samma parti bland aktieegarne som han alltsedan tillhört, och som derefter alltjemt haft anspråk på utdelning. Detta parti sökte redan då att få antaget ett nytt a mente för Söderköpings brunn, och uti 14 8 af det projekt härtill som af partiet då föreslogs äskades 5 procents årlig utdelning till aktieegarne, hvilken utdelning skulle taga sin ln icke då brunnsgästerna, genom sina befullmäktigade ombud (sin brunnsrätt) , finna för god att frivilligt det bevilja, hvilket nu gällande re glemente för all framtid föreskrifver; utan då aktieegarne sjelfva vid sin bolagsstämma derom behaga besluta. Altieegarne skulle också, enligt detta nya Tegleräentöltirelng, bekomma rättighet att bestämma helopper af brunnsgästernas afgifter för deras brunnskur, hvilket alltjemt förut, och lyckligtvis ännu, enligt gällande reglemente skett och sker af brunnsgästerna sjelfva genom valda ombud bland sig. Helsoanstalten är nemligen en sjelfständig välgörenhetsinrättning, som sedan år 1774 icke juridiskt är skyldig att skatta till någon (med undantag af några obetydliga tomtören till Söderköpings stad) utan blott ha skyldigheten att underhålla sig sjelf. Redan nämde 14 S rättfärdigar mig frän herr grefvens beskyllning. Men ännu flera bevis skola nu anföras, hvilka styrka att samma anspråk på utdelning i stegrad grad sedan alltjemt fortfarit. På den såkallade bolagsstämman som år 1859 följde näst efter den nyssnämda, afgaf maäjoi Ekenstam och jag en skriftlig protest, som, på grund af nu gällande (1811 års) emedan obestridligt bevisar att aktieegarne icke hafva juridisk rättighet att tilltvinga sig utdelning, och att sådan endast frivilligt kan af brunnsrätt beviljas, sedan brunnsgästerna funnit för godt att så höja sina afgifter att öfverskott uppkommer i stället för den skuld, för hvilken brunnen ännu häfjar. (I parentes må nämnas att dessa afgifter irher nu äro ganska dryga, förnämligast för att fbetala nämda skuld, hvilken uppkommit i och ör helsoanstaltens utvidgning — en utvidgning, hvartill 1:sta 8 i gällande reglementet berättigar.) Uti sitt försök att vederlägga denna vår proest yttrade grefve Strömfelt till :protokollet att iktieegarne ingalunda frånsagt sig sin rätt att taga vård om sin egendom ) och njuta den skäliga rsältning, som utan företagets eller någon rätts örnärmande kunde ske.4 Huru och till hvad jelopp denna utdelning (denna skäliga ersättning) kulle komma aktieegarne till godo, utreder SM fullständigt året derp8, sisom vi snart ola Hr grefven lärer således icke kunna bestrida tt.han vid 1859 års bolagstsämma yrkat på utlelning för aktieegarne. Att pluraliteten bland lem delade grefvens mening synes deraf att ngen af partiet sökte vederlägga den, och att ) Anmärkas bör att orden taga vård om sin egendom här inflyta så mycket olämpligare, som vi snart skola citera grefve Strömfelts egna medgifvande att brunnen med dess tillhörigheter icke är aktieegarnes egendom, och aldrig varit det, hvarken hvad fast eller lös egendom angår. Ordet aktie hade för 50 år sedan, då det nu gällande reglementet författades, äfven en annan betydelse än hvad det nu ensamt har, hvadan ock de nu ifrågavarande aktieegarne icke äro hvad deras namn nu synes antyda. Detta har uti en särskild brochyr blifvit utredt och är numera allmänt erkändt. Brochyrens titel är: Om förhållandet med S:t Ragnhilds helsobrunnt, och finnes atttillgåibokhandeln. 8e äfven härom den nyss åberopade