och med fick ett högst märkligt uttryck inom sjeltva den kejserliga senaten; hän låtsar allsicke om att påtrycket af denna mening blef så starkt, att man till och med fann sig föranlåten att genom en ny förördning sefter ett par veckors förlopp modifiera de förut gifna bestämmelserna rörande stän.derdeputationen. Han tyckes verkligen smickra sig med den föreställningen, att han skal kunna inbilla de stilla i landena, att icke den ringaste anledning till och icke den ringaste skymt af missnöje förefinnes, utan att det endast är det förargliga Aftonbladet, som kastat in en skärande dissonans utiden harmoniska lofsång, som ur finska hjertans djup stiger upp till tronen, för att tolka förtjusningen öfver den. herrligar och löftesrika ständerdeputationen. Det är Aftonbladet, som utgör ormen uti detta jord Det är Aftonbladet, som förer hela verlden bakom ljuset i afseende på Finlands verkliga ställning, som döljer den sanna lycka, hvaraf det äri åtnjutande. Och hvarföre fullföljer Aftonbladet en så infernalisk plan? Jo, af lutter — materialism. Det bedönier allting utur en materialistisk synpunkt. Hörom blott: Dess politiska ståndpunkt är den rena nyttans. Den är denna ståndpunkt gemensam för ett icke ringa antal menniskor, bland dem äfven mången högt bildad. Allmänt materielt välbefinnande är uttrycket för det ändamål, staten i deras ögon har att förverkliga. Blott derföre skall en ri statsförfattning finnas, kontroll öfver styrelsen, ministeransvarighet, tryckfrihet, handelsfrihet, skråfrihet o. s. v. — derföre också intellektuel bildning, nemligen hvad: man kalositivt vetande, ett vetande nemligen, som medför reel nytta och gagn för dess innehafvare. På allt sådant yrkas för folkets bästa; och dess. bästa är, att hvar man må ega insigt och tillfälle att vinna det högsta möjliga i välstånd. Det svenska Aftonbladet har alltifrån sin pr komst varit ett s. k. oppositionsblad. -Det har stridt mot kungliga rädgifvare, som sökt förderfva land och rike, mot junkrar och prelater, hvilka haft samma onda uppsåt, nuförtiden not börsaristokrater — allt samma andas barn. Åfven Carl Johan var i tiden: för Aftonbladet en sådan riksförderfvare. I samma anda här bladet dömt öfver utländska förhållanden. Öfverallt hafva folkfientliga makter hållit staternas roder — med undantag möjligen af republikerna. Lönade det mödan att polemisera med hr Snellman, skulle vi fråga honom, huru han: vill förklara att, då Aftonbladet så uteslutande betraktar allting ur materialistisk synpunkt, det ändock bekämpar icke blott iunkrar och prelater utan äfven, såsom han sjelf anmärker, penningearistokratien. Vore Aftonbladet verkligen så materialistiskt; hvarföre skulle det icke då instämma med dem som prisa finska folkets stora lycka vid de egyptiska köttgrytorna; hvarföre skulle det då varmt ifra för ett skandinaviskt förbund och för en folkbeväpning, hvilka afse att kunna skydda den skandinaviska norden emot den der beprisade materiella herrligheten i öster? Så mycket kan hr Snellman icke ha hunnit glömma, att han icke ännu skulle erinra sig att de nationelt-liberala i alla länder måste kämpa äfven för att söka höja folken ur ekonomiskt betryck fill materielt välstånd emedan detta är en jordmån, i hvilken frihet, bildning och nationel sjelfkänsla kunna slå rötter, och emedan ett folk, som stännar allt för långt efter i materiell utveckling, blir efter i allmänhet på kulturens bana. En kamp emot onödig statslyx, emot en beskattning som alltför hårdt tynger och nedtrycker den stora massan af ett lands befolkningen, är — det vet hr Snellman så ofantligt väl — icke något materialistiskt penningjpeg utan i sjelfva verket en kamp för ildningens allmängörande, för den stora massans höjande utur den materialism, i hvilken den hålles fången af nöden och betrycket. Vi lemna för ögonblicket åsido hvad hr Snellman för öfrigt behagar yttfa om oss och hans taktik att inför de mycket korttänkande vilja gifva det utseende af, att då man klandrar någonting i Finland, så klandrar man finska folket och uppträder fiendtI mot detsamma, äfvensom hans tal om allt det nedsättande som svenska pressen och enkannerligen Aftonbladet haft att förmäla om fennomanienX — ett kapitel, hvarom till sluts torde bli anledning att yttra några ord med afseende på den isolerade ställning hr Snellman äfven i detta afseende nu intager. Vi öfvergå i det närmast följande till hvad hr Snellman har att yttra förande den ensidiga uppfattning, som skall ha gjort sig gällande rörande de sednaste tilldragelserna i Finland: — Posttidningen meddelar följande kungörelse, angående upphörande af skyldigheten för vilofeestinoltöla tt Selar ära örck vå ot