Aftonbladet – 13 juli 1861, sida 3

raj er a ge Sa rr ra öra srt inga fyra ft tt någon hållit suldaten nere under vattnet elle; att denne försökt fatta i relingen men blifvit nedstött. Dessa uppgifter vidhöll Carlsson enständigt, oaktadt allvarligen uppmanad att afgifva en sanningsenlig berättelse, och oaktadt det sades honom att redan den omständigheten, att soldaten alldeles icke kunnat simma, innefattade ett påtagligt bevis att hans uppgifter voro lögnaktiga. Skulle han än sitta i cell hela sin litstid. kunde han icke säga annat än han nu uppgifvit: dock ville han förklara, att han trodde att Lund: gren hade skuffat soldaten i sjön.4 Polismästaren sporde Carlsson, efter han påstod sig icke ha haft något ondt i sinnet mot soldaten eller deltagit uti att tillfoga honom något ondt, om ej någon känsla af deltagande uppstått hos honom, då han såg en medmenniska, som ej gjort honom det minsta för när, vara i lifsfara, och om det icke fallit honom in att räcka honom handen till hjelp. Ja, goa hr polismästare, genmälde Carlsson, jag skulle rymma och tänkte inte på någonting annat än hur jag skulle komma loss.4 Han förklarade sig dock nu inse, att det enda han vunnit derpå var ett evigt elände, såsom hans ord föllo sig. . Rörande hans och kamraternas förehafvander under det de voro på fri fot. berättade Carlsson, att så snart de kommit i land hade de, genasi sprungit uppåt och öfver åtskilliga egor, tills de slutligen kommo till landsvägen, hvarefter de togo af till venster. Då de straxt derpå vid en stuga sågo några personer, uppmanades de ai Lundgren att påskynda sin gång och sprungo ett stycke, tills de slutligen, för att ej ådraga sig misstankar, ansågo sig åter böra sakta sin gång. Passerande öfver en skog kommo de till en sjö, vid hvars strand de letade efter en båt för att dermed komma öfver, men då ingen sådan upptäcktes, togo de en på stranden liggande alstock och en tallstock, sammanbundo dem med hängslena och satte sig gränsle öfver detta slags farkost, kafvande sig öfver till andra stranden med ett påträffadt kastvedsträd. Under första dagen hade de intet att äta, men på natten kommo de till ett ställe der de i ett stall påträffade ungefär ett stop gröna ärter, som de ; tillegnade sig, hvarjemte de tillgrepo en der påträflad rock. (De hade genast då de kommo i land kastat af sig bussarongen och skorna). Vandrande alltjemt vidare påträffade de på torsdagsaftonen en olåst källare, i hvilken de funno och förtärde något mjölk, ungefär ett qvarter smultron och något smör, men icke något bröd. Hela fredagen uppehöllo de sig i skogen. På fredagsaftonen befunno de sig 1 närheten ai jernvägen och ansågo sig vara icke långt från Södertelje. I en källare, dennä gång en låst. påträffade de mjölk, -:, skålp. smör, 4 kakor röd och ett stycke fläsk, hvilket allt dels förtärdes, dels medtogs. På samma ställe gick Carlsson på en stege upp till ett fönster, hvars ena hälft var Törspikad. men den andra öppen: kröp in der och tillgrep åtskilliga klädespersedlar. De hade hört att folk låg ofvanpå och sof. Lördagen påträffade de icke någon ytterligare föda och begingo ingen ny stöld. På söndags aftonen gingo de igenom Södertelje, passerande staden en och en. Derefter begingo de blott en stöld innan de blefvo gripna, nemligen vid Sågarestugan, der de tillgrepo kläder, bröd och 29 rdr i penningar. Nils Johan Skog, född den 2 Maj 1833, hemma i Jönköpings län, och undergående, äfven han, bestraffning för tredje resan stöld, hördes derefter. Han är en liten, men starkt bygd och groflemmad karl, med ett yfvigt hår och buskiga ögonbryn, under hvilka han något skygt blinkade fram. Säflig i sina svar och som det tycktes utan fyndighetgatt hastigt hitta på undanlykter, visade haPsig trilsket vidhålla hvad hän en gång, tydligen efter äldre aftal med kamraterna, satt sig i sinnet att uppgifva. Han framällde Lundgren såsom den der väckt försläg att rymma. Skog skulle ha genmält, att man 1 finge 50 prygel och 6 månaders cell om man. blefve gripen, och dessutom kunde man få påökt ör nya stölder, som man kunde komma att begi Hb a Dessa betänkligheter hade L. sökt häfva genom att säga, att man ej finge prygel om man bj blefve gripen straxt, och stölder kunde man akte sig för. Sedan hade L. sagt, att han hade soldat, som han fått bränvin af några gångti ch honom skulle han försöka tala vid att hjelp: lem på flykten. Skog fullföljde derefter sin Ii storia om huru den ifrågavarande soldaten skullc a skaffat dem bränvin i en oxblåsa, som de lag! ellan stenar med pengar uti, och huru slu gen, då rymningen skulle verkställas, Skåg mnat 3 rdr, Carlsson också 3 och Lundgren som mottagit penningarne, sjelf lagt till rd ör att åstadkomma de 10 rdr soldaten skulle Ha ör sitt biträde och hvilka Lundgren gått fram ich lemnat honom. Då soldaten gick in på för. slaget skulle han ha sagt, att han bara fing lygns mörk arrest att hvila upp sig på. Des cdr påstod sig Skog ha haft dolda i munnen då nan ankom till fästningen. En officer af bevakaingen upplyste väl, att fångarna vid ankomsten .fklädas fullkomligt nakna och visiteras. på det noggrannaste, äfven i munnen; men OB på stod ändå att han haft sin sedel der. Detvar kl. 11 på qvälln och det var så mörkt då han komi Beträftande tilldragelserna efter det depasseat Liljeholmen öfverensstämde Skogs uppgifter örande de platser: hvardera innehaft 1 båten ined hvad Carlsson berättat; dock uppgaf hän ut medan soldaten styrde hade han hh geviet liggande så nära att han kunnat taga det utan att behöfva resa sig. Att Lundgren slutigen återtagit rodret uppgaf äfven Skog, men lerefter hade han alldeles ingen kännedom om wvad som tilldragit sig, Så snart båten kom nära and hoppade han ur densamma, dervid vattnet tod honom till medjan. Han hade hvarken seq seväret kastas i sjön, ej heller visste han ått oldaten omkommit, ej ens att han komnit i vattnet. Delta hade han aldrig hört omialas förrän jan blef gripen! Icke en gäng af karraterna ade han hört om någonting sådant, P. W. Lundgren, född den 28 Oktober 1832, som lerefter infördes, är en lång, temligen grof karl. dos honom mer än hos de båda andra förråder itseendet skurken. Han ser kiok ut, men in;unden, och då ingen talar honom till stirra igonen med en viss skygghet. Då han skulle esvara framstälda frågor, fixerade. han upp: närksamt polismästaren ooh ansigt adde en spänd och vaken uppm s i, samhet, likom de särdeles rediga svaren mycken sinnes-. Han påstod att fråga suttrycket förärvaro och bakslughet. m rymning först blifvit väckt af Skog, men till n början af honom afvisad, emedan han (Lundren) var förman. Sedermera blef likväl en ymningsplan uppgjord, i hvilken äfven Carlson nvigdes, och afsigten var att slå snus i ögonen å soldaten samt taga geväret af honom och ro land. Slutligen verkstäldes planen derigenom tt soldaten af Lundgren narrades ned i båten. )m förloppet sedan de passera t Liljeholmen upp: af Lundgren, att då de kommit närmare lang. ade han yttrat till soldaten: tJag skall styrat ervid han tagit rodret och styrt på land tills de ommit så nära att han ansåg båten gå i land f farten. Då rusade han på soldaten, Ssom satt en halfslummer liksom han hade gjort hela tilen, och vred geväret ur handen på honom soldaten hade dervid rest sis och före cn.