Aftonbladet – 10 juli 1861, sida 3

högste konung öfver riket Siam och dess lydländer, Laos, Kambodja och åtskilliga provinser på halfön, och af Somdetch Phra Pawarendr Ramesr Mahiswaresr, andre kosung öfver Siam, att för E. M:ts fötter nediäioga deras kungliga bref och deras gåfvor äsom en vördnadsfull och uppriktig hyllvingsgärd från dem till Ers höga kejs. M:t, irankrikes och dess koloniers mäktige och upplyste regent, och som bekräftelse på deras kongl. vänskap. Fördenskull hafva vi denna dag nedlagt oss för E. M:ts fötter, ör att uträtta detta ärende. Vi bedja E. M. tillåta oss uppriktigt försäkra, att våra suveräner, D. M. de begge konungarne af Siam, hafva insett, att den ömsesidiga vänskapen mellan ert kejsardöme och konungariket Siam har blifvit ökad genom E. M:ts välvilja och blifvit en källa till lycka och refnad för de begge nationernas undersåter, samt att E. kejs. M:t, genom att med ett bref besvara de första kommunikationerna rån konungariket Siam, hedrat D. M. de egge konungarne och deras rike mer än ågon annan nation-i den yttersta östern?. (Efter att talet fortgått ett stycke i samma :on, och sedan ambassadören bedt kejsaren mottaga brefven, yttrade ambassadören vilare): ?Enär seder och bruk i den yttersta isterns länder äro alldeles olika vesterlanlets, voro vi långt ifrån att vänta oss den utmärkta äran att blifva emottagna i närvaro af fransmännens nåd. kejsarinna och less höga son. Vi begagna oss af denna itmärkta ära, för att vid E. M:ts och kejserliga prinsens fötter nedlägga våra herrar le begge konungarnes af Siam lyckönskninsar, med hvilka vi våga förena våra egna. Kejsaren besvarade detta tal med någre välvilliga ord, som missionären genast öfersatte på siamesiska språket, och som sianeserna emottogo med att trenne gånger sasta sig framstupa till golfvet. Sedan denna lel af ceremonien var slutad, tog ambassalören guldskålen, som innehöll de begge suveränernas bref, och kröp mödosamt på snä, med ceremonimästarnes hjelp, till iroaens trappsteg, för att till kejsaren öfverlemna de kgl. brefven. -H. M., som tyckses affekterad af detta helt och hållet asiaiska ceremonicis ovanliga former, reste sig och tog i skålen de begge brefrosorna. Derfier återvände ambassadören till sin plats med icke mindre möda än han haft för att zomma dit. Derefter kastade sig ambassaden nya tre gånger framstupa, hvarefter den officiella audiensen var slutad.? Efter audiensens slut, berättar Monitören vidare, samtalade D. M. ett ögonblick med zesandterna. När kejsarinnan fick se andre ambassadörens son, en gosse med intelligenta anletsdårag, tog hon honom i famn, hvarvid hans far förtjust utropade: ?Nu, min son, skola alla dina dagar blifva lyckliga.? Ambassadörerna hafva för öfrigt behandlats med-största uppmärksamhet. Gardestrupper i galauniform bildade spalier, då de i kejserliga vagnar foro till och ifrån palatset. Kollationer hafva gifvits till deras ära 0. 8. v. De skänker, som de medförde, äro.utomordentligt dyrbara och vittna tillika om en i många hänseenden utmärkt konstflit. Bland dessa skänker må nämnas en guldkrona af elegant form och förträffligt arbetad; en tron: en bärstol; ett seldon betäckt med guld och ädelstenar; brokadparasoller, af hvilka en är femdubbel, det ena hvalfvet öfver det andra; en ofantlig guldbroderad skärm; vapen af olika slag; koppar och skålar af massivt guld, betäekta med utmärkt emaljerade rutor; tyger af finaste och dyrbaraste slag: tvenne fotografier, som föreställa den ena konungen och hans gemål, omgifna af de skänker, som Napoleon II skickat honom, samt slutligen en Buddhabild. eventet