Aftonbladet – 10 juli 1861, sida 2

varit ett par besynnerliga, nyss importerade djur. Nå, min kära Jones, fortfor Mylord med en släpande skorrning. Jag har tagi mig rum här i Florens för sex månader. Jag hoppas vi se hvarandra åter?, tillade han modd sidoblick på mig. Pill min förvåning svarade mr Jones att mylord var mycket god, men att vi nu genast skulle resa till Rom. Under hela återfärden till Florens sade mr Jones icke ett enda ord, men vid vår ankomst till hoteHet yttrade han tvärt: Låt genast packa edra koffertar mina damer; i morgon bittida fara vi till Rom! Jag ansåg först dessa ord som ett dåligt skämt. Jag behöfver ej säga er att jag protesterade på det bestämdaste. Jag förklarade det vara fullkomligt vansinnigt att våga sig till Campagnan under en brännande Augustisol. Friska, raska menniskor skulle knappast våga företaga en sådan resa — för tant vore det så godt som döden. Det var emellertid som att tala till väggen. Om I behagen stanna, så alltför gerna för mig; jag reser i morgon bittida till Livorno, och der. med gick han in i sitt eget rum. Jag röstade för att stanna, men tant var som vanligt böjd för att gifva vika. Vi f des till Livorno, gi re gingo ombord på ångfartyget Sull å och voro tidigt följande dag i NN PA Vecchia. Vi hade, Gud ske ett sådant tyranni? ved typtoraat Detta är en melankolisk men underbar stad — väl må den kallas den eviga. Den förefaller liksom den vore bygd af jättar, för att ega bestånd en evighet. Hur ringa man tycker sig sjelf vara midt i denna antika storhet! Den inger mig en känsla, nå