Aftonbladet – 10 juli 1861, sida 2

upptagna af allt slags exercis och manövrer. Efter de första fjorton dagarnes vistelse der ingo vi vår släpuniform, bestående af en orå klädeskappa, tröja och byxor med blå reverer, grå mössa med svart kant och td rträfflig packning. Fem dagar före väri resa hölls en officersbal i staden, vid hvilket tillfälle de svenska damerna i Newyork i änkte oss en mycket vacker och stor! amerikansk fana af siden, för hvilken. wij iofvat att offra lif och blod. Kort dessförinnan erhöllo vi af advokaten Staliknecht i Newyork en ypperlig messingstrumma, hvarå vi lofvat att skrifva hans namn med fiendeblod efter det första slag, som vi komma att deltaga i, och till svar härå skickade hr Stallknecht oss en packa icke precis ogudaktiga böcker, men dock romaner. Två dagar före vår afresa marscherade hela regementet till Newyork, der vi efter bållen parad och revy af Newyorks damer mottogo en mycket stor och vacker regementsfana af siden. Under hela marschen längs Broadway följdes vi af jubel och bifallsrop, som ej litet bidrogo att stärka vårt mod. Brooklyns damer gåfvo guiderna en särskild fana. Den 25 Maj marscherade vi ånyo till Newyork, hvarest utanför Astor house hölls revy med oss, hvarefter vi inskeppades på ångfartyget State of Georgia, som förde oss till vår nuvarande vistelseort, Fort Monroe i Virgmien. Vår kapten, hvilken troligen var den ende som förstod sig på huru det skall gå till att slå tält, lät genast sätta upp dessa, så att vi lågo inqvarterade i värt tältläger redan samma dag som vi kommo. Oaktadt det icke är mer än en månad sedan vårt regemente bildades, exercerar vårt folk redan förträffligt; tiden användes också väl, ej med att proppa i oss militärväsendets teori, utan med praktiska öfningar. Redan den 31 Maj hade hela vårt kompani förpostvakten, som var mycket roande och intressant, hvartill ej litet bidrog att vi, oaktadt vi togo sju man till fånga, dem vi skiekade in i fästningen, ej sjelfva förlorade någon. , Den 3 Juni gick rykte i hela lägret att fienden hade omringat och tagit till fånga 2 kaptener och 80 man af regementet. Så snart detta kom till vår öfverstes öron lät han genast slå larm, och inom få minuter var hela regementet marschfärdigt, patroner utdelades, och snart voro vi alla på vägen med öfverste Allen i spetsen för att återtaga vårt folk eller åtminstone hämnas dem. När vi kommo ungefär 6 engelska (nära 1 svensk) mil från vårt hufvudqvarter till Fox Hill, funno vi våra kaptener med deras manskap stående der ganska lugna. Hela lägret och regementet hade således blifvit blindt alarmerade blott för att en officer icke idits skicka en rapport. Medan vi nu i alla fall voro ute blet vår löjtnant Fredberg och 12 man af kompaniet uttagna för att borttaga ett litet fartyg i den närbelägna Harris Creek; men som han under vägen fick veta att fartyget tillhörde en unionsman, så vände han naturligtvis om utan att taga det. . Under hela vägen störtregnade det, så att vi på hemmarschen liksom vadade i ett träsk; och trötta och utmattade kommo vi tillbaka i lägret kl. 12 på natten, då vi blefvo trakterade med whisky och tobak. Vi ligga, som sagdt, här i Virginien, nära Fort Monroe i ett helsosamt och behagligt klimat; värmen generar naturligtvis något, men vi ha gudskelof ändå inga sjuka, och iro alla vid godt kurage. Det enda som gör oss hufvudbry är att vi ännu icke ha fått någrå penningar och att vi nästan aldrig få någon spirituosa; deremot trakteras vi beständigt med pipor, rökoch tuggtobak. Vår ration är särdeles god och riklig; dock få vi ej så mycket mjukt bröd som vore önskligt. Kaffe erhålla vi två gånger om dagen, kött tre gånger, och vanligen soppa eller bönor till middagen. Det fläsk och salta kött vi erhålla är oklanderligt; likaså få vi synnerligen godt, färskt kött hvarannan dag. Rundtomkring äro de flesta hus öde, emedan nästan alla hvita flyit, och som de lemnat efter sig en otalig mängd fjäderfän, så saknas sällan en stekt höna, åtminstone på officerarnes bord. Innan jag slutar, meddelar jag en lista på de skandinaver, som utgöra vårt kompani: Kapten: O. Hansen Balling. Förstelöjtnant: OC. T. Christensen. Antdredlöjtnantt A. Fredberg. Förste sergeant: J. M. Jansen. Bergeanter: Edv. Abben, A. Erlandsen, C. orgquist. Korporaler: N. Erlandsen, H. Grundström, L. Wedege, W. Bendz. Gemenskap: E. Abrahamson, O. Ahlsted, A. Ahlström, J. Akranius, A. Andersen, J. Andersen, F. Barfoth, RB. Bense, N. Berger, L. Boch, F: Böckman, A. Oalish, 5. Christensen, C. Christiansen, J. Christoffersen, R. Christoffersen, C. Clausen; F. Clausen, A. Dahl, OC. Floriani, K. Frandsen, OC. Gregersen, E. Halvorsen, A. Hansen, M. Hansen, P. Hansen, H. Heckenberg, B. Henrichsen, V. Holm, J. Iversen, J. Iversen, 5. Jansen, H. Jensen, F. Jörgensen, J. Jörgensen, W. Jörgensen, 9. Levy, C. Lieplein, E. Mackmann, J. Matzen, Geo. Å. Meyer, A. Mortensen, T. Mörck, 8. Nissen. N. Norberg, O. Olsen, OC. Petersen, Frantz Petersen, Frederik Petersen, L. Polentz, C. Rotwitt, H. Roll, C. Saabye, C. Schetzig, G. Schmidt, F. Steffensen, C. Svenningsen, J. Svendsen, J. Thompson, R. Tönder, A. Ulrichsen, P. Weile, W. Wermuth, J. Wessel, J. Widness, H. Wiese, W. Wulff, A. Yan dar