Aftonbladet – 10 juli 1861, sida 2

ÅTTONDE KAPITLET. Miss Lavinias dagbok. Rom, Piazza di Spagna, Hötel de la Ville de Londres. ?Min bästa lady Augusta! Jag hoppas att mitt i största brådska skrifna bref från Livorno har kommit er tillhanda. Det afsåg blott att underrätta er om vår brådstörtade flygt från Florens — jag kan ej gifva vår affärd derifrån något annat namn. Ni vet, det hade blifvit afgjordt att vi ej skulle fara till. Rom förrän i slutet af Oktober. Nåväl! Vilefdei denna tro ända till förliden måndag, men vi hade gjort upp räkningen utan lord Berriton! Lord Berriton!? utbrister ni: en stor, fet karl, som bryter förfärligt på irländska! Hvad kunde han hafva att göra med edra planer?? ?Det är just hvad jag nu vill förklara: på måndagsaftonen sutto vi vid Cascine och åto glace, då en röst utropade: ?så sannt jag lefver, är det icke gamla Jones från Picadilly! och i detsamma kom den talande fram till mr Jones — jag vill aldrig kalla honom onkel mera. Jag har aldrig sett onk— jag menar mr Jones så jemmerligen besvärad — han kunde knappast stå på benen inför denne sin gamle bekante. En skolkande skolgosse kunde aldrig ha sett mera snäst ut inför sin lärare. Adelsmannen med sin oförskämda beskyddaremin var fullt ut ika obehaglig att påse som mr Jones, men med honom hade jag ingenting att skaffa och det var mig derföre alldeles likgiltigt. Hans herrlighet syntes hågad att börja ett samtal med mig, men det behagade derenot för ingen Ju mig, särdeles som de båda lamerna han hade med sig, och hvilka sågo örfärligt simpla ut, stirrade skarpt både på ant och mig — alldeles som omvi hade