Aftonbladet – 5 juli 1861, sida 3

och förlustelser en högre lyftning derigenom, att tillfälle lemnas folket att utan kostna besöka åtskilllga ganska värdefulla samlingar i skön konst och vetenskap, och fremlingen måste ovilkorligt känna sig behagligt stämd, då han i Thorvaldsens museum ser så väl höga som låga med samma andakt och uppmärksamhet, att icke säga stolthet, trängas kring den odödlige konstnärens mästerverk. På samma sätttillgår det de timmar, då de vetenskapliga samlingarne äro öppna för allmänheten, då man i naturhistoriska museum eller i Museum for nordiske Oldsager vänder sig till någon af föreståndarne, och denne af artighet mot fremlingen följer en från rum till rum, förklarande och upplysande om det märkligaste, så ser man sig snart omgifven af bonddrängar, bondhustrur, soldater m. m., hvilka tränga sig fram och medfölja för att uppsnappa något af upplysningarne, utan att sjelfva vilja besvära med frågor. I Stockholm deremot äro nästan alla sådana samlingar föga tillgängliga för arbetsklassen; de hållas öppna några få timmar i veckan och hållas stängda den dag då arbetare och tjenstefolk Skulle kunna ha tid och tillfälle att se dem. Doktor Kjerbölling, en utmärkt ornitolog, hade länge en samling uppstoppade foglar och ägg uti ett af palatserna vid Amalienborg, hvilken samling han på bestämda tider sjelf förevisade för allmänheten; han har nu fått en trädgård vid slottet Fredriksberg åt sig upplåten, deruati hans samling at döda djur är ordnad i en paviljong; men dessutom har han börjat samla lefvande djur, mest inhemska, och sålunda anlägga en Zoological garden i liten skala, der man för en obetydlig afgift får se omkring 100 lefvande arter foglar och däggdjur, dels i burar, dels gående fritt omkring och simmande i dammarne. Vi tro derföre, att den danska hufvudstaden i många fall har bättre sörjt för det lägre folkets lyftning än vår egen vackra hutvudstad; att tillgången och tillfället till oskyldiga och nyttiga förströelser för godt pris är orsaken dertill; att en viss godmodig glädtighet, utan all sjelfsvåldig råhet, så fördelaktigt utmärker det danska folket. Att äfven sjelfva landets naturbeskaffenhet måste utöfva ett större eller mindre inflytande pa befolkningens skaplynne, bör äfven medifvas. Inga vilda berg med skummande orsar och täta barrskogar skådar man i Danmark. Den jemna marken höjer sig endast här och der till mjukt rundaaoe kullar, omvexlande med saftiga bokskogar, och hela denna ögrupp, som utgör det egentliga Danmark, sköljes af Sundets temligen fredliga böljor, så att äfven häruti en orsck torde böra sökas till danska folkets mildare och vekare skaplynne. —MmM—