Aftonbladet – 5 juli 1861, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet! Det finnes i Sverge en tjenstemannaklass, förut nogsamt nedtryckt under sifferträldomens ok, den der är underkastad att tid efter annan åläggas mer och -mer ökade göromål, utan att någon uppmärksamhet synes egnas deråt, huruvida det är dessa tjenstemän, äfven med den mest oaflåtliga och ansträngande flit, äfven under fördelen af den mest ihärdiga arbetsförmåga, möjligt att fullgöra hvad som föreskrifves. Man föranledes till dessa, såsom man fullelien inser, till ingen ting tjenande eller någon förändring medförande, men dock svårligen undertryckta, liksom icke obefogade reflexioner, till följd af efterberörda föreskrifter i K. M:ts kungörelse angående den allmänna beväringen, gifven den 13 Nov. sistl. år. I nämnde förordnings 6 S stadgas, att häradsskrifvaren skall, fmed ledning af de likmätigt gällande bevillningsstadga, utaf -presterskapet uppgjorda förteckningar (de der dock ingenstädes uppgöras) jemte mantalslängderna, upprätta fullständiga listor på alla i hvarje stad och socken inom Peväringsåldern varande ynglingar och dem som i öfrigt äro beväringspligt underkastade, med uppgift på de bevärimgsskyldiges hemvist samt dopoch faderseller tillnamn utan förkortning. Dessa listor skola inom årets slut, för att granskas, öfversändas till vederbörande pastorsembeten,-att inom den 15 åföljande Januari till skattskrifningsförrättaren återsändas, och inom samma månad till konungens befallningshafvande, transporterade och summerade, insändas, vid vite af tre rdr rmt för hvarje dag, som dermed fördröjes. Nu är händelsen i alla större fögderier, att häradsskrifvaren merändels nyss: före jul, stundom först dagen före julaftonen, hinner afsluta mantalsskrifningarne och, hemkommen efter 4 å 5 veckors besvärliga resori höstmånadernas vanligen föga angenäma väder och väglag, och efter ofta ända till 10 å 12 timmars anstränande dagligt skrifarbete i kalla, otrefliga socenstugor, tingsrum eller gästgifvaresalar, kunde han, som en annan kristen menniska, vilja hafva julfred och fri från arbete kunna tillbringa åtminstone en och annan dag i kretsen af anhöriga eller vänner. Men annorlunda har det behagat krigsministern, ofvanberörda kungörelses kontrasignant! ty som en annan omild Christian, å hvilkens dag författningen är daterad, unnar han icke den stackars skattskrifvaren någon rast eller ro. Om nu nemligen häradsskrifvaren skall kunna, med beräkning äfven af den tid, som för remisserna åtgår, inom årets slut öfversända dessa, jemlikt formuläret-vidlyftiga, beväringslistor till vederbörande pastorer, så måste han just under första julheldagarne oförtöfvadt gripa sig an först med mantalslängdernas kompletterande. enligt de erhållna skriftliga uppgifterna, hvilket vid skattskrifningsförrättningarne sällan medhinnes, och sedan med bevärmgslistorna för hvarje socken. Sannolikt blir det flerestädes ändock ogörligt att finna det arbetsbiträde som listornas fullbordande inom derför bestämd tid kräfver. Vederbörande. pastorer hafva sedetmera under nyårsoch trettondedagshelgerne c:a 12 dagar på sig att granska dessa längder, hvilka sednast: den 15 Jamuari böra vara till skattskrifvaren återstälda. Sedermera har den sednare, att inom samma månad, vid tre rdrs dagaböter, insända längderna till konungens befallningshafvande. Antag nu, som väl flerestädes i större pastorater torde blifva händelsen, att längderna hos pastorerne blifva qvarliggande så länge, att häradsskrifvaren ej återfår dem så tidigt, att de kunna till. konungens befallningshafvande ingå inom den 31 Januari, skall ändock häradsskrifvaren vidkännas och utge dagabot; och hvarför äro icke pastorerne äfven underkastade sådan, om de (såsom redan inträffat) uppskjuta eller -ej -medhinna hvad dem är ålagdt? ; En obetydlig, ringa lönad häradsskrifvare den ålägges bötesansvar, men, den bättre lottade prelaten. (själasörjaren! ?) kan försumma sig utan påföljd! Vore ej häradsskrifvaren, efter markegångstaxorras fastställande, under sednare delen af November, under hela December och Januari månader härutom öfverhopad af göromål ioch för debitering af kronoutskylderna, mantalsskrifningarnaoberäknade, kunde väl här berörda förteckningar lättare medhinnas, men nu ser det mörkt ut; någon nödvändighet torde ej heller vara för hand, att listorne inom Januari böra vara afgifna, då de väl, som förut vanligt varit, få ligga i landskontoren obegagnade till slutet af Mars eller början af April. . Dessutom huruledes skall skattskrifvaren vara i tillfälle att lemna uppgift å dem, som, utan att vara i beväringsåldern, i öfrigt äro beväringspligt underkastada, såsom ordalydelsen är i örfattningen? Åtminstone är man ännu okunnig om huruledes denna kännedom skall erhållas, under det att oftast i prestattesterne saknas uppgift om den attesterade fullgjort beväringspligten eller ej. Visserligen hafva häradsskrifvarne i sednaste åren kommit i åtnjutande af något förbättrad lön, att de ej mera kunna räknas, som förut, till samhällets svälthjon; men ökas arbetsskyldigheten år från år, blir ändock inkomsten otillräcklig till bekostande af oundgängligt biträde vid göromålen. Det vissa är, att, relatift till den tid, tjenstgöringen upptager, ingen tjenstemannaklata är ringare lönad än häradsskrifvaren. Kunde han sträfva med pennan vid det andefattiga, nedtyngande skrifvandet af namn och siffror dygnets alla 24 timmar, synes han nu få anledning och nästan nödgas