Aftonbladet – 3 juli 1861, sida 2

markisen ett ögonblicks tvekan vid att bedja om bjelp — så försvunnen var vid denna tid hvarje gnista af blygsel och sjelfkänsla hos honom — af den broder från hvilken han lefvat skiljd under de sista sexton åren. Följaktligen skref han till honom och erhöll ett svar, sådant som den fordna domherren, numera biskopen in partibus kunde gifva anledning attvänta. Detljöd sålunda: Din bekännelse att du är en tiggare förvånar mig icke. Jag har aldrig väntat att du skulle sluta annorlunda. Det enda som förefaller mig besynnerligt är att du behöft så lång tid för att komma derhän. Befria genast Rom och mig från skammen af din närvaro och drag dig undan till Cascatelle. Såvida du uppfyller denna fordran och icke vidare kastar någon skugga på det namn du bär, så vill jag gifva dig ett litet årligt underhåll. I ett utbrott af vildt raseri afsände mårkisen en kontra-begäran af följande lydelse: Jag förkastar med förakt-dina vilkor — se här hvad jag fordrar. Om, inom tre dagar ifrån denna, jag icke har. din förbindelse på en månadtlig inbetalning af sextio scudi, så länge jag lefver, skall jag göra namnet Rodipani så gement, att det blir en vanära för alla som bära detsamma. Jag tager Gud till vittne att så skall ske. Som ingen förbindelse hördes af inom den utsatta tiden, började markisen uppfylla sin hotelse. Den sista återstod af yttre anständighet, som förstörda män af högre stånd och god uppfostran ej fullkomligt förlora äfven :under dagar af de hejdlösaste utsväfningar, förbisåg han nu helt och hållet. Han besökte de uslaste nästen — tillhåll för Roms lägsta pöbel, bland hvilken han valde sina bästa kamr ter. Med pipan i män och