Aftonbladet – 1 juli 1861, sida 3

Östergarns fyr. gifver seglare ledning förbi fön. Samma regel gäller i fråga om fartyg, som kommit från Bottniska viken, utan att nämna, att alla sydvartifrån kommande seglare afsett fördelen af sistnämnda fyr och derföre passerat östra kusten. Deri torde vi få söka orsaken till de många strandningar, som tid efter annan timat å denna kust. En fyr på vestra sidan af ön borde föranleda till ändring af sjöfarandes allmänna stråkväg öster om landet. Denna förmodan synes oss destomera antaglig, som östra kusten, med derutanför belägna långt till sjös liggande grund, är högst farlig att nalkas; hvaremot den vestra är nästan öfverallt djup inpå. OCarlsöarna och Skarlakansgrundet äro och hafva hittills varit att frukta för; men denna fruktan funnes icke längre i samma stund fyr lyste på Vestergarns holme. Föreställer man sig fartyg, kommande söderifrån, så hade de Hoburgs fyr i sigte tills Vestergarn3 upptäcktes, vidare Vestergarns tills Fårö och derefter Sandö fyrar blefvo synliga samb såmedelst fullkomlig ledning förbi Gotland. För fartyg, kommande från nordligaste delen af Östersjön, gällde samma regel i omvänd ordning. För seglare, krys: sande mellan Öland och Gotland, gafs fullständig ledning samtidigt af Ölands norra addes och Vestergarns fyrljus. Skulle allfså, på sätt vi sökt visa, anbringandet af en fyr på Vestergarns holme föranleda till förändrad riktning för sjöfarten inom Östersjön, så våga vi påstå att strandningarne på Gotland skulle minskas, kanske upphöra. Det hör ej hit, men kan anmärkas, att om strandningarne försvunno vore det en välgerning för Gotlands folk, emedan strandningarne icke äro egnade att höja folkets moraliska känsla. Vi hafva hört en eller annan rösta för, att den omtalta fyren, som ännu blott ses inom förhoppningarnas område, skulle placeras på Högklint, 3, mil söder från Wisby. Vi förmoda dock att icke någon sjöman, som opartiskt tänkt sig in i förhållandena, kan biträda detta förslag. Se här skälen hvarför. Främst är det af. högsta vigt att en fyr, som naturligtvis är afsedd för allmän sjöfart, bör placeras på den längstutskjutande delen af landet. Detta är rentaf en oafvislig nödvändighet, och erfarenheten gifver vid handen, att oe princip hittills gjort sig gällande vid valet af fyrplatser. — Dernäst skulle, med fyren på Högklint, hela sjöfarten söderifrån vara utan ledning vid passerandet af Gotlands vestkust. Sydvest från Högklint utskjuter nemligen Nyrefven med vida. högre land och derpå befintlig. hög skog, hvaröfver en vanlig fyrbyggnad ej skulle kunna synas. Vill man åter bygga fyrtornet så högt, att fyren skulle kunna synas öfver detta land, om möjligheten hvaraf vi icke våga döma, så skall den vid. minsta dimmiga väderlek, hvaraf gotländska kusten är så ofta hemsökt, insvepasi tjocka, och, äfven med förbiseende häraf, ändå cj bli till någon nytta för seglare, så snart dessa befunno sig under kusten vid Carlsöarne 8ller Vestergarns holme; — d. v. s. att för de enda ställen, som på vestkusten ingifva seglare någon fruktan, blefve fyren på Högklint till ingen nytta. — Vidare har icke Högklint någon hamn att erbjuda. Fyren varnade visserligen för den kust, som finnes derinvid och deromkring, men dermed också allt. Vi tro dock att dessa inpå djupa, höga klippor äro i sig sjelfva tillräckligt varnande utan fyr. — Slutligen skulle med fyren på Högklint förutnämnda plan, som man tänkt sig i hänsyn till sjöfarandes ledning förbi Gotland, försvinna. Man förutser häremot den invändning, att Wisby stads sjöfart bör i främsta rummet omhuldas och att således fyren bör ställas så nära staden som möjligt. Så gerna vi önska denna stads sjöfart allt godt, måste vi bestrida detta argument. Vi tro fastmera att Wisby stads sjöfart, hvars fördelar, förhållningsvis till hela Östersjöns, bli individuella och således böra vika för det allmännas väl, skulle vinna på att fyren uppfördes å Vestergarns holme, derföre att sistnämnde hamn jemväl om natten kan sökas, hvilket icke blir möjligt i blåsig väderlek i Wisby hamn, hvarest en mindre hamnfyr torde höra till behofven. Vi önska att dessa ärligt och varmt uttalade ord måtte vinna någon uppmärksamhet. Icke mindre varmt önska vi, att de kunde föranleda till de förändringar och förbättringar, hvarpå vi tillåtit oss här förut häntyda. En större fyrs uppförande på meranämda holme, borttagandet af de-kontributioner af vinddrilvareafgift och till och med lotspenningar för de sjöfarande, som ej specielt signalera lotsens biträde, tro vi skulle vara icke endast vår, utan hela Östersjöns sjöfart till väsentlig fördel. Må vi också taga vara på de nödhamnar, som vi vid våra kuster ega. Våra raska sjömän behöfva dem väl. Också äro vi skyldiga dessa fosterlandets modiga söner all den hjelp som BER TS FOP PASS FRIED SS a AR RE