Aftonbladet – 1 juli 1861, sida 3

eller hans lektioner fordrade: det. Fiolen hängde i skåpet; Kullman ville ieke röra den, förrän han åter kunde spela duetter med Fredrik. Blott när tid efter annan ett bref från Wien kom med efterlängtade underrättelser om sonens välbefinnande, ja t. o. m. någon gång med en innesluten egenhändig skrifvelse från Joseph Haydn, — Kullmans hand råkade alltid i darrning, när han bröt den förgudade mästarens sigill — innehållande loford öfver Fredriks oerhörda framsteg, blott då gick han långsamt till skåpet och blickade med vemodig glädje på den kära fiolen; men för intet pris i verlden hade han velat röra den med ett enda stråkdrag. — Så förgick ett halft år i all stillhet, och det hade åter blifvit vinter. Kapellmästar Neubauer hade fått fast fot vid hofvet, och omstörtat hela det gamla hofkapellet. Men framgången talade för hans djerfva nyhetsmakeri. Mindre bifall väckte det, att man hvarje vecka fann honom sjelf i en betänklig omstörtning framför än det ena än det ändra värdshuset, hvarifrån han måste bäras hem af medlidsamma nattväktare: Efter nyåret kom en morgon hotkapellets vaktmästare upp i tornet och öfverlemnade stadsmusikanten ett tjockt paket. Neubauer hade varit ståndaktig i sin tacksamhet för det vigtiga lånet af den röda rocken; han hade ej gifvit sig ro, förrän han besegrat furstens obenägenhet för den stackars stadsmusikantens förmenta besynnerliga ider. Paketet innehöll en fullmakt såsom hofmusikus för Henrik Kullman. I kanten hade likväl fursten egenhändigt skrifvit följande anmärkning. Nota bene: På hofkohserterna spelas ej i skjortärmarne.t Henrik och Kristina firade en dag af stilla glädje. Någon högljudd fröjd ville ej komma sig i gång, ty en vemodig stämning smög sig öfver de pröfvade makarne vid tanken på att öfvergifva den gamla välbekanta tornkammaren, der de endrägtigt delat så mycken Just och nöd. Emot aftonen gick stadsmusikanten till Neubauer för att tacka honom. Han träf. fade den unga vildhjernan i en ovan ligt allvarsam, vek stämning. Då han ville uttrycka sin tacksamhet och sin glädje öf: