Aftonbladet – 1 juli 1861, sida 3

Om en nödhamn på Gotlands vestkust. ! Tu. Vi hafva i det föregående sökt visa, att vi ega vid vår kust en djup och säker hamn, hvilken har de flesta af de egenskaper, som man tänkt sig en. nödhamn böra ega; vi beklaga blott att den hittills varit så föga bemärkt. Visserligen har den understundom varit besökt af nödställda seglare och gotländska skeppsbefälhafvare känna den väl; men dels ha de dryga lotspenningarna afskräckt många från att gå dit och dels har här uttaxerats en afgift af 20 öre pr läst, s. k. ?vinddrifvareafgift? — allt orsaker, som ej varit egnade att göra stället freqventeradt. Att sjöfarten icke vunnit härpå är påtagligt. Vi hafva tänkt oss ställets vigt jemväl ipolitiskt hänseende. I händelse af ett fientligt infall på Gotland, kunde från moderlandet under en natt lätt och ostördt af främmande flottor hitkastas en truppstyrka, enär, som kändt är, farvattnets djup tillåter de största krigsskepp hit inlöpa. Det synes ha varit långt mera ändamålsenligt om Blitö fästningsverk hade varit förlagda å merberörda holme; moderlandet har åtminstone här mångdubbelt lättare att räcka Gotland en skyddande hand. Hvad som närmast är af nöden och som utgör sjöfarandes lifligaste önskan, vore en större fyrinrättnings uppförande på holmen. Denna önskan är alltför billig för att icke vinna gehör. Vi våga ock tro att en fyrå denna holme vore särdeles välkommen för hela Östersjöns sjöfart. Det är nemligen kändt att fartyg, kommande från Stockholm, hittills, synnerligen förrän Sandö fyrar blefvo uppförda och lysande, oftast tagit kosan öster om Gotland, hufvudsakligen derföre att å östra kusten NAD RONNA a KOSTER ITE KN TETSISBIIDNNSTITRE, BR