Aftonbladet – 29 juni 1861, sida 3

De Engströmska kanonerna. Till redaktionen af Aftonbladet. Härmed får jag ödmjukast anhålla om införande i Aftonbladet af följande notiser om ett skjutförsök som egt rum vid Finspongs styckebruk med en af mig konstruerad retfiad bakladdningskanon. Då ifrågavarande kanon skall afgå till utlandet och dess egenskaper, i afseende på skottvidd m. m., ej af mig kunde bedömas annat än medelst en ordentlig långskjutning, har jag företagit en sådan å sjön Glan, ifrån det s. k. Doversundet. Kanonens och lavettens hållbarhet har jag redan förlidne vinter pröfvat och deröfver lemnat en redogörelse i de allmänna tidningarna. På det att ett sådant försök skulle blifva, åtminstone till vissa delar, afgörande, bar det varit för mig angeläget, att det protokoll som upprättades vore undertecknadt af . sakkunniga och opartiska personer, hvilkas egenskaper af skickliga artillerister ej kan ifrågasättas. För detta ändamål harjag anmodat herr kapten v. Feilitzen vid K. M. flotta och tygmästare vid Stockholms station, samt herr kapten Olsen vid K. Norska artilleriet och under cirka 20 år kanonkontrollör för K. Norska regeringen, att närvara vid skjutningen, företaga uppmätning af lokalen m. m, och göra alla möjliga iakttagelser, på det att ingen skulle kunna efteråt anföra, att de uppgifter, hvilka publicerades af mig såsom inventor och konstruklör, vore tvifvelaktiga. Observatörer hatva varit herr öfverkonstapel Granbom vid K.M. flotta, hvilken deltagit uti betydligt många profskjutningar såsom observatör och herr skogsförvaltar Hellman vid Finspong, landtmätare. Den tredje observatören har varit herr kapten Feilitzen. Ohservationsinstrumenterna voro af general Wredes konstruktion. Ofvanstående uppgifter, äfveasom protokollets publicerande in extenso, antager jag gifva tillräcklig säkerhet. för skjutningens riktiga beskrifning och hoppas, att, ehvad fel och olägenheter man än må anse systemet för öfrigt ega, man åtminstone ej bör kunna framkasta det ringaste tvifvel på det erhållna resultatets tillförlitlighet. Till detta protokoll får jag foga följande ÅL peng og : :0. De större projektilerna med 8 vinoar äro kanonens egentliga normål-projektiler, efter hvilka alla kanonens och lavettens delar äro bestämda. De mindre, lätta kulorna med endast 4 vingar, äro endast experimenter för att på närmare afstånd erhålla en mindre krökt bana. Att detta är. ven eger sin riktighet tviflar jag ej på, endast 3:s elevation begagnas, men af skjutningen synes det att så snart elevationen ökas till 5? att dessa betydligtlättare kulör, ehuru afskjutna med samma laddning som de tyngre, gifvit mindre både skottvidd och träffsäkerhet, hvilket alltid är en värdefull erfarenhet. De större projektilerna äro så ledes de bästa för denna kanon och deras träffsäkerhet visar kanonens förmåga. 2:0. Vid skjutningen fhed bomber under 10? elevation: har, af de 4 skotten, det första och det sista i serien ej nått samma afstånd som det 3:e och 4:e, hvilka sednare fullkomligt motsvara skjutningen med kulorna af ungefär samma vigt och under lika förhållande. Då dessa 4 bomber voro illa tillverkade och af mig förut laggda å sido, så kan jag ej tillskrifva dessa tvenne undantag ifrån den öfriga reguliera skjutningen annat än att hålen i bomberna för trädvingarna varit för grunda till följe af fel i gjutningen, hvilket äfven sedermera: blifvit upplyst ar den arbetare som: insatt vingarna, neml. att det fanns nägra kr af de. först tillver