Aftonbladet – 29 juni 1861, sida 3

är förvandlad till den ljufligaste trädgård med palmer, akacier och andra blommande träd. Här göres musik hvar eftermiddag och alla fremmande begifva sig hilupp. Gamla Peppo låg ännu på spanska trappan, såsom jag har beskrifvit honom i Improvisatören?. Kolosseum stod i sin vördnadsbjudande storhet, och vid hvarje besök tycker man att Peterskyrkan har vuxit. Jag besökte ett par gånger målaren Kichler. I Rom har jag ock först sett och lärt känna skalden Björnstjerne Björnson, han kom mig så älskvärdt till mötes; under hela mitt vistande här voro vi nästan dagligen tillsammans, och jag kom att riktigt hälla af denna öppna, djerfva, hjertliga natur. Jag besökte alla kära, bekanta ställen; och hade värmen varit mindre tryckande än den var, så ginge jag ännu i Rom, Förliden onsdag reste jag derifrån öfver Civita Vecchia till Livorno och har nu varit tre dagar i Florgns, der man just i går (den 2 Juni) firåde årsltesten för det nya Italien. I alla hus, från ofvan till nedan, svajade den röda, hvita och gröna fanan; här var stor militärparad och om aftonen en illumination som öfvergick allt hvad jag sett förut. Glaskulor, liknande ofantliga såpbubblor, hängde i kolossala klasar och med lampor uti dels på de framstående siraterna å husen och del midt öfver gatorna; på ett al de större torgen var som ett eldhaf; der spelades och folket dansade. Det var skönt att se de illuminerade husen och broarne spegla sig i Arnofloden, men skönast var att skåda tornet på palatset Vecchio; lamporna voro der anbragta så att man kunde se den starka, dallrande belysningen på murarne, och hela tornet såg ut som det vore genomskinligt mot den Dlåa luften. Vagnarne foro i två filer och menniskomassan emellan dessa, men i makalös ordning och lugn, så att man riktigt makligt kunde njuta af skådespelet.