Aftonbladet – 29 juni 1861, sida 3

bara; jag skall skrifva mig saken till minnes — vid Gud4t — och Neubauers ögon blixtrade till — pojken förtjenar det! Kom ihåg Frans Anton Neubauer och kalla honom en stackare, om jag icke ;ppnar er, Fredrik, vägen till Wien. Till Joseph Haydn måste du komma, Fredrik, sonungen för alla tyska mästare. Der lär nan sig skrifva symfonier! Kom ihåg, hvad ag sagt, stadsmusikant: en man, ett ord! Fru Kristina hviskade nu till sin man: Låt gerna den pratmakare muntra dig, men tro mgen bokstaf af hvad han säger. Nu skall jag väl emellertid lägga en halmsäck på golfvet åt honom, efter han ljugit sig så trött i qväll. Blott en berest musikus är fullfärdig, de andra äro allesammans bara halfkokta, fortfor Neubauer. Har ni hört attjag förliden månad var i Biickeburg och utmanade konsertmästaren Bach, hvilken liksom nästan hela den Bachiska ligan aldrig flugit ut ur boet, på tre fritt fantiserade fugor! Nej! det har ni ändå icke gjort ! utropade stadsmusikanten bestämdt. Ty med honom kunna blott hans bröder bjuda till atttäfla i fugorna, sedan den gamle dött i Leipzig. Mycket rigtigt. Jag har också gjort bock på bock, medan den lärde herrn spelade förtvifladt grundligt och träaktigt. Ty aldrig har han kommit längre ut i verlden än ifrån Leipzig öfver Eisenach till Bäckeburg; aldrig var han konnesserat en italiensk primadonna för att få lära sig sångens finnesser. Han spelade förtvifladt grundligt och regelrätt, men mina felaktigt byggda fugor voro i alla fall roligare att höra på, och de finaste herr klappade högljudt bifall åt mig. Det ir publiken, som hoax den afgörande domen; den dumma publiken ger mig mat, dryck, kläder och uppmuntran för min sämsta musik: af kännare och klokt folk har ännu ingen gifvit mig ett glas vin eller en bi: korf, för min aldrabästa. För öfrigt ville jag blott ställa till ett litet merri med den berömde fugamakaren.