Aftonbladet – 29 juni 1861, sida 3

Ett bref från C. H. Andersen. Den populära danske författaren har någon tid uppehållit sig i Italien, och han skrifver från Florens den 3 Juni: Nu börjar väl sommarvärmen derhemma. Mig har den jagat från Rom, der den i förening med den oupphörliga starka sirockon blef olidlig; men jag har dock återsett Rom och tillbragt litet mer än fyra veckor der. Resan dit gick i flygande; på tre dagar kom jag genom Tyskland, der våren först vid Frankfurt hade börjat strö äppleblommor; lika hastigt kom jag öfver Bolmen, som jag nu snart skall återse, in i södra Frankrike. Der var sommaren redan hemmastadd; vid Avignon blommade törnrosorna tätt vid landsvägen, och när jag hann till första målet för min resa, der jag ändtligen skulle slå mig i ro några dagar — fill Nizza — var jag liksom midt i rosornas land. Vinden från Medelhafvet kom så svalkande, i alla trädgårdar var det fullt upp med oranger och citroner, på de öppna platserna blommade akacierna, och palmerna utbredde sitt gröna tak i den milda, friska luften. Den i bergen sprängda vägen mellan Nizza och Genua hör till det skönaste jag sett; väldiga aloer och kakteer bryta sig fram emellan stenblocken, citronträd och palmer omvexla med rosenbuskar, doften från dessa kryddar luften; -och hafvets bränningar kasta sitt skum högt upp på klipporna. Genom den nya organisationen af Italien ha bortfallit det ideliga frågandet efter pass, alla de olägenheter och obeqvämligheter amt de utgifter som förut åtföljde resor der i landet; man reser så fritt och obesväradt som om man reste i England; först när man skall in i påfvestaten begynner det på samma sätt som förut. Vid Civita Vecehia måste man afvakta tillstånd för att få komma i land; sedan måste man till polisen och hemia sitt pass, så återlemna det vid jernvägsstationen, för att få ett inträdeskort till Rom; slutligen måste man uttaga ett kort för att få vistas der o. s. Vv. Men hur gerna genomgår man icke dessa olägenheternas bränningar för att hinna det herrliga, storartade Rom! Som ni vet, är det fjerde gången Gud har förunnat mig lyckan att komma hit. Stor. förändring har ej skett här sedan jag sist var I Det har blifvit lifligare genom. de många franska soldaterna; man går säkrare på gatorna om aftnarno; de mångarån och våldsgerningar, som man läser om, hör man icke stort talas om i sjelfva Rom. På de stora gatorna är nu gatlysning och den beökta promenaden uppe vid franska akademien