Aftonbladet – 22 juni 1861, sida 2

åsyn, till och med högt skrikande, till fötterna, troende att det var sjelfva Lunkentus som spökade. Det var min mor som drog försorg om ett bättre värmande element. Hon hade sina små funderingar, såsom goda vänner och grannar ha, då någonting är på väg att förkofra sig. : Vid denna tid ansågs huset vara i behof af -en hel förstärkning utaf nya täcken. Nu gjordes stick-kalaser?, hvartill flera unga flickor inbjödos, ingen dock oftare än fröken Karolina Lannerstjerna, och då det mången dag bar så till att hon kom ensam, fann ryttmästaren ett nytt och ljuft behag uti att riti eklöfsblad på täckenas botten. Fröken Karolina Lannerstjerna var icke skön i samma väg som hennes moder varit, men hon var en särdeles vacker jordisktintag ude. flicka; och huru det ritades och sticka des och småpratades och lästes högt, så släppte småningom frossan den stackars sjukling eN och en, såsom hen förklarade, behaglict lagom temperatur? ingick i hans varelse. r NåS, frågade min mor en afton vid bör-. jan af augus.l, då man hemkommit från ett lustparti i gröngräset, der naturligtvis fröken Karolina varit sjelfskrifven, nå, huru tycker ryttmästaren Om min kur?? SAck, min Västa fru, Jug känner ingen oinvigd, som bättre begriper naturens lagar... Men säg uppriktigt, alldeles utan afseende på artigheten, kunde en qvinna bli lycklig med en sådan man som jag? Icke sådan som ryttmästaren hittills varit, men fullkomligt lycklig med den man ryttmästaren blir, då äktenskapet och tiden atnött en mängd små tokerier, som nu snarare äro ett bihang än en egendom. Gifter man sig afkärlek, så gör kärleken underverk. eV gud, fru Salomo, jag tror att detta resonemang är fullkomligt logiskt... men hvarföre hade icke frun sina egna döttrar hemma — det skulle, oe dhonneur, varit förtjusande, om vi blifvit slägt.6 ;