Aftonbladet – 22 juni 1861, sida 2

Regeringen och represontationsfrågan, I Den nu pågående reformrörelsen i representationsfrågan, har begynt i en god stund och den skall icke åter afstanna, innan målet blifvit ernådt. Så väl med afseende på de allmänna politiska konjunkturerna i Euiropa som särskilt på våra egna förhållanden, är det närvarande tidsmomentet gynnsamt för återupptagande af reformarbetet. Vi stå vid slutet af en reaktionsperiod: den bedöfvande förtrollning, i hvilken folken under en sådan tid hålles, och som bringar dem att misstro sig sjelfva, misströsta om sin rätt, misskänna sin kraft, denna reaktionära förtrollning är åter bruten; den politiska vinterkylan är öfverstånden och friska, lifvande vårvindar komma från södern. Äfven hos oss har man åter hemtat sig från inflytandet af den allmänna politiska reaktionen och kännt att tiden är inne, att åter upptaga de stora lifsfrågor för nationen, som legat nere ett helt årtionde; folket har börjat inse, alt på den tysta förbidans, de stilla förhoppningarnes väg icke någonting står att vinna och att man löper fara att de materiella frågorna och intressena alldeles skjuta undan de stora politiska och nationella, och att utsigterna att på fredlig väg och under en lugn period kunna åvägabringa en lösning derigenom på ett betänkligt sätt förmörkas. Det har under detta årtionde tillräckligt visat sig, hvad man kan hoppas så väl af regering som af den nuvarande representationen, då de skola handla af egen drift och utan en allvarsam påtryckning af folkmeningen. Det har visat sig, hvarthän man kommer, då man omfattar den meningen att reformens verkliga vänner böra sätta sitt hopp till och dagtinga med de konservativa, ha undseende för de traditionella formerna och fördomarne, och gå de konservativas önskningar till mötes, för att få något, såsom det heter; det är numera temligen uppenbart, att man då får intet. Hvad de båda konservativa ståndsmajoriteterna vilja och huru pass böjda de äro att gå reformens vänner till mötes, det ligger i öppen dag; det har också, när de konservativas eget på skrymt uppgjorda reformförslag (det Lagerbjelska) år 1854 af dem sjelfva förkastades, blifvit på ett ganska nätt och expressivt sätt uttaladt af en högvördig biskop, som då yttrade, att förslaget gerna kunde falla, ty detta förslag har nu uppfyllt sin bestämmelse, sedan det tjenat till att uppehålla frågan?. Man känner det fullkomligt klart att icke det allraringaste är att hoppas af den goda viljan på detta håll och att vår nuvarahde representation aldrig på fullt allvar skall gripa sig an med denna sak, innan folkmeningen så klart och så energiskt uttalat sig, att ett motstånd mot densamma blir moraliskt omöjligt. Då reformrörelsen nu åter på allvar blifvit organiserad, visar det sig i sjelfva verket, att denna sak icke alldeles legat i träde, utan att den gjort stora framsteg i det allmänna folkmedvetandet. De som antingen af politisk konservatism, eller till följd af en stark lutning åt det byråkratiska hållet eller af ett öfvervägande intresse : för de stora materiella frågorna, äro reformrörelsens motståndare, våga icke numera uppträda direkt såsom vedersakare af reformen. Nej. de slå sig nu för bröstet och betyga sin uppriktiga öfvertygelse om behöfligheten ai en omfattande representationsförändring, alli under det de likväl göra till sin uppgift att söka förhindra och förlama den nuvarande rörelsen, som afser att förmå regeringen ätt till nästa riksdag framlägga ett representationsförslag. Till en början sträfvade detta reformfiendtliga partis organer inom pressen af all förmåga att söka uppvisa en motsägelse emellan borgareoch bondeståndens adresser, genom att tyda en isistnämnde stånds adress jord antydning om en blifvande represenations sammansättning såsom vore den der införd såsom en förpligtande norm. Då detta ej ville hjelpa, utan äfven de få reformvänner, som verkligen nappade på denna motägelsekrok, ändock företogo sig att särskildt underteckna borgareståndets adress, började man predika den läran, att hvarje rörelse för ett omfattande representationsförslag skulle förhindra antagandet af de smärre grundlagsändringsförslag, som äro hvilande till nästa riksdag. Under det partiet sjelft fegt höll sig undan från det i Stockholm utlysta reformmötet, sökte det sedermera förhåna och förlöjliga detta möte derföre att en lifligare diskussion der icke kunde uppstå, då alla hyllade samma åsigt och opposition saknades. Det är de partiella förslagen, som man au oupphörligt förer i munnen, då man vill nedsätta och splittra hvarje sträfvande för en representationsförändring. Såsom ledare för detta reformfiendtliga parti uppträder en man, som redan vid flera tillfällen i kritiska ögonblick gjort representationsreformens motståndare stora tjenster. Han har nyligen utgilvit en broschyr med titel: En kort återblick på sven ska riksdagarne under vårt rya statsskick, layf vudsakligen med afseende vå representationsfrågans behandling. Författaren, signaturen —Im— söker här genom en argumentation, som gör anspråk på att vara dräpande i sak bevisa det opraktiska uti att regeringen skulle taga någon befattning med de a fråga,